KUNGAHUSET rycker till undsättning när högeralliansen slirar i opinionsmätningarna. Ett kungligt bröllop strax före valet 2010 är (M)umma för Reinfeldt & Co. Mona Sahlin får sikta in sig på valet 2014.

BRETTON WOODS-systemet brakade samman samma år som Sveriges tronföljare Carl Gustaf förklarades myndig. Modellen med fasta växelkurser kraschlandade iochmed USAs strategi att låta sedelpressarna finansiera kriget i Indokina. Sedan dess har antalet finansiella kriser ökat och blivit ett frekvent förekommande inslag i världsekonomin - i synnerhet efter avregleringen av kreditverksamhet och kapitalrörelser.

FRÅN 1950 TILL 1970-talets mitt: Viss balans uppnåddes mellan den politiiska och ekonomiska sfären. Kapitalismen ålades vissa restriktioner, dess agerande tuktades och begränsades av beslut som fattades i de folkvalda parlamenten. 90 procent av näringslivets investeringar styrdes till tillverkning, endast 10 procent var spekulativa finansplaceringar.

I DAG: Snävt kortsiktig och finansiell spekulation är kapitalismens signum. Exakt vad Karl Marx förutsåg. De doktrinärt fundamentalistiska marknadsliberalerna lyckades på 1970- och 1980-talen övertala politikerna om avregleringens och privatiseringens välsignelsebringande verkan. Den brutalliberala revolutionens stormtrupper utnyttjade kriserna under 1990-talet. Makten över den ekonomiska politiken försköts från folkvalda politiker till oftast anonyma aktörer på den internationella kapitalmarknaden.

NU RÅDER KRIS ÅNYO. Åter hörs ropen på mer av politisk styrning - på samma gång som världens politiker pumpar in mångmiljardbelopp i banksektorn för att det finansiella systemet inte ska krascha. Det sakrosankta målet om utgiftstak gäller inte längre.

ETT NYTT BRETTON WOODS? Nya globala, demokratiskt förankrade och balanserande institutioner? Förslag finns, i massor, men mycket litet talar för att de kommer att förverkligas. Mest därför att den marknadsliberala indoktrineringen nått så långt och präglar våra medvetanden så till den milda grad att allt till vänster om den otyglade och perverterade roffarkapitalismen och dess politiska uttolkare beskrivs som planekonomi. Sen spelar det ingen roll att vi innerst inne vet att en samling 3-åringar i sandlådan agerar rationellare och mer moget övervägande än de ledande s k aktörer som befolkar kredit- och kapitalmarknaderna.

VICTORIAS BRÖLLOP valåret 2010 är en del av det marknadsliberala systemskiftet. Högeralliansen och kungahuset skyr inga medel i ansträngningarna att trygga fortsatt borgerlig hegemoni.