Enligt vice Riksbankschef Lars E O Svensson, en av två förnuftiga i direktionen, skulle vi ha åtminstone 40 000 färre arbetslösa i dag om Riksbanksdirektionens majoritet inte klamrat sig fast vid dess rigida fixering av inflationsmålet.

I går meddelade Riksbanken att reporäntan sänks med 0,25 procentenheter till 1,25 procent. Formuleringen för sent och för lite är för en gång skull relevant.

Riksbanken skriver att målet för penningpolitiken är att upprätthålla ett fast penningvärde. Sen kommer det: "Mera precist är Riksbankens mål att hålla inflationen kring 2 procent per år." I praktiken har den genomsnittliga inflationen legat betydligt under inflationsmålet. Vilket hissat upp arbetslösheten och därmed, bland annat, pressat tillbaka den privata konsumtionen (som står för hälften av BNP). Att Riksbankens penningpolitik går i otakt med verkligheten uppenbart under våren, och under den senaste tiden har den fungerat som ett sänke för i synnerhet exportindustrin.

Dags för Socialdemokraterna att våga formulera ett alternativ till den doktrinära penningpolitik som föddes till tonerna av den marknadsliberala privatiserings- och avregleringsvågen under 1980- och 1990-talen. Inflationsmålet måste kompletteras med till ett tillväxt- & sysselsättningsmål. Hämta inspiration hos Robert Skidelskyls briljanta "Keyens - Mästarens återkomst" (Karneval förlag).

- När ekonomin fungerar som ett kasino är det troligt att jobbet blir illa utfört, sa nationalekonomen John M Keynes redan på 1930-talet.

Las Vegas-ekonomin snurrar på högvarv. Privata skulder blir offentliga, offentliga/gemensamma tillgångar privatiseras. Keynes behövs.

Förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (M) är en av arkitekterna bakom Fas 3. Nu dömer han ut sysselsättningsfasen. Välkommen i gänget, Littorin.

Regeringen har upptäckt gruvnäringens betydelse. Stefan Löfven fortsätter att sätta avtryck.