Anders Behring Breivik är tillräknelig. Oslo tingsrätt meddelade i går domen: 21 års fängelse med en minimitid på tio år. Därtill dömdes han till så kallad förvaring, vilket innebär att straffet kan förlängas med fem år i taget. Sannolikt kommer Breivik att sitta i fängelse resten av sitt liv.

Många norrmän drog en suck av lättnad. Om Breivik ansetts vara icke tillräknelig hade han förpassats till psykiatrisk vård med möjlighet att så småningom skrivas ut. Perspektivet att Norges värsta massmördare inom några få år kan ta en kopp kaffe på något av kaféerna längs Oslos paradgata Karl Johan har tett sig skrämmande.

Men det går inte att för den skulle påstå att domstolen fallit undan för en folklig opinion. Den rättsliga processen har varit omsorgsfull, långdragen och transparent. Två olika psykiatriska expertgrupper har fått säga sitt.

Mest nöjd av alla är Breivik själv. Han ser sig som en politisk kämpe. Han menar att massmordet var en del i en större strid och att hans handlingar var rationellt grundade. Att bedömas som icke tillräknelig skulle i hans värld vara detsamma som att viftas undan som en stolle.

Att se Breivik nöjt le när domen förkunnades var motbjudande. Att för sin politiska övertygelses skull kallblodigt mörda barn och ungdomar är inte "friskt", men det står likväl klart att Breivik inte är någon förvirrad person med problem att hålla ihop sitt inre liv.

I Norge har rättegången startat en debatt om begreppet tillräknelighet. Flera experter menar att det krävs en lagändring som gör att även psykiskt sjuka personer kan dömas till fängelsestraff.

Principen att psyksjuka inte kan ställas till svars för sina handlingar på samma sätt som friska har funnits under många hundra år och avspeglas i de flesta länders lagstiftning.

Men är det rimligt att den som är sjuk inte ska kunna dömas till något annat än vård? Chefen för Norges domstolsverk Tor Langbach ifrågasätter i DN (24/8) den norska lagstiftningen: "Man kan också fråga sig varför inte sjuka människor också ska behöva ta ansvar för sina handlingar."

Sverige är ett av ytterst få länder i världen som avskaffat begreppet tillräknelighet. Likväl görs även i Sverige skillnad mellan friska och personer som lider av "allvarlig psykisk störning", som det heter i lagen . Men särbehandlingen görs när påföljden ska bedömas. Rätten kan för grova brott döma till fängelse eller till rättspsykiatrisk vård.

Medan många i Norge vill gå åt det svenska hållet, har en svensk utredning föreslagit att kravet på tillräknelighet ska återinföras. Det starkaste argumentet är att många som i dag döms till fängelse inte får den psykiatriska vård de skulle behöva. Här finns utan tvekan ett stort problem, men det borde kunna lösas genom att stödet på fängelserna stärks.

Den givna lösningen på problemen inom kriminalvården är inte att återinföra sorteringen av människor. Att tas på allvar är en grundläggande rättighet. Detta oavsett om man lever laglydigt eller hemfaller åt brottslighet.

I ett humant land ska man beakta omständigheterna kring ett brott när man avgör påföljden. Men att gallra ut vissa människor som icke tillräkneliga är inte humanitet - det liknar mer människoförakt. Det är att beröva en individ den sista resten av mänsklighet. Att ställas till svars för sina gärningar är en mänsklig rättighet.