Från alla möjliga håll kommer initiativ för att inskränka den öppenhet vi tagit för given.

Här i Östergötland införs fotoförbud på sjukhuset, även för patienter som vårdas där. Regeringen har lagt ett illa genomtänkt förslag om förbud mot vad man kallar kränkande fotografering - ett förslag som allvarligt skulle försvåra pressfotografers arbete, trots att det inte var avsikten.

Ofta motiveras förslagen med till synes behjärtansvärda argument som att värna den personliga integriteten. Men de risker man menar sig se är kraftigt överdrivna, medan man förbiser de betydligt allvarligare farorna med att kringskära öppenheten.

En del arbetsgivare förbjuder facebookande på arbetstid av rädsla för att medarbetarna inte fokuserar på jobbet. Vissa går så långt som att blockera möjligheten att surfa till nyhetssajter. Åtgärder av denna typ tyder snarast på allvarliga arbetsmiljöbrister. Uppenbarligen finns där en djup misstro mot de anställda och en synnerligen svag arbetsledning.

I alla dessa fall handlar det om försök att reglera och begränsa internetrelaterade fenomen. Arbetsplatssurfandet ifrågasätts, trots att de flesta företag och organisationer har mer att vinna på att medarbetare är uppdaterade och interagerar med omvärlden. Även de olika försöken att hindra fotograferande har en koppling till internet - primärt syftar de till att stoppa människor från att publicera bilder på sociala medier.

Men tänk om det är så att de som försöker begränsa internet är lika trångsynta som de som en gång i tiden ifrågasatte Gutenberg och boktryckarkonsten? Den amerikanske internetevangelisten Jeff Jarvis höll ett engagerat föredrag på detta tema under Webbdagarna i Stockholm häromveckan.

Jarvis menar att vi i dag bara är i början av en mycket stor och omstörtande förändring som vi ännu inte överblickar. Vem hade på Gutenbergs tid vid mitten av 1400-talet trott att boktryckarkonsten skulle utmana katolska kyrkan, tända gnistan till reformationen, ge bränsle åt den vetenskapliga revolutionen, förändra synen på utbildning, ja till och med synen på nationalstaterna?

Därför, menar Jarvis, kan vi inte överlåta åt politiker att bestämma vad nätet får vara och vad det inte får vara. Internet är till sitt väsen öppet och ska därför få vara just det.

Föredraget går att se i efterhand på webbdagarna.se, vilket varmt rekommenderas. Det är skrämmande nog ovanligt att få höra ett så kraftfullt försvar för öppenhet och transparens parat med en obändig framtidsoptimism.

Jag är övertygad om att Jarvis är på rätt spår. Vi behöver inte i varje läge tuffare lagar och förordningar. Vi människor är sociala varelser och för att vi ska kunna umgås fordras att vi beter oss på ett vettigt sätt mot varandra. Därför finns det mellanmänskliga umgängesregler som de allra flesta förhåller sig till, eftersom det är djupt mänskligt att vilja höra till.

En lagbok behöver inte reglera hur vi hälsar på varandra, att vi inte ska smälla dörren i ansiktet på folk eller att vi bör avstå från att peta i näsan vid finmiddagen. Lagen reglerar ett fåtal överträdelser och det finns inget egenvärde i att den blir lika tjock som Nationalencyklopedin.

På samma sätt är det med nätet. Vi behöver umgängesregler och ömsesidig respekt men endast i yttersta undantagsfall lagreglering.