Att vara pensionär är det nya svarta. De som nyligen gått i pension är coola, fria, självständiga och hälsomedvetna personer som i stort sett är ganska nöjda med livet.

Ja, det visar i alla fall en spännande undersökning som Magnus Kempe på undersökningsföretaget Kairos Future presenterade på fredagen under Tidningsutgivarnas branschdagar.

Som alltid bör man ta studier av detta slag med en nypa salt. Här handlar det om att man söker trender och utvecklingslinjer, vilket gör att man drar generaliserande slutsatser från ett stort statistiskt underlag. Jag känner både en och annan pensionär som inte riktigt känner igen sig i beskrivningen ovan och som dessutom har det ekonomiskt knapert.

Men som helhet visar undersökningen hur synen på tillvaron efter det yrkesverksamma livet förändrats över tid. Decennier av god barnhälsovård, friskvård och arbetarskydd samt det faktum att vi sluppit krig och umbäranden har gjort att vi över lag lever längre och friskare liv. Uppfattningen om pensionärstillvaron har därför förändrats även bland personer i yrkesaktiv ålder.

När yngre människor hör ordet pensionär associerar de inte längre till ordentliga skor, käpp och fågelmatande i parken, berättade Magnus Kempe. Alltfler förknippar ordet pensionär med aktiva, resursstarka personer som har tid att förkovra sig, som umgås med sina vänner, äter gott och frisksportar. Så pensionärstillvaron är inte någonting att bäva inför utan något som många yrkesarbetande ser fram emot.

De som förändrat bilden av pensionärstillvaron är den generation som så många gånger förr brutit ny mark - nämligen rekordgenerationen, de som är födda mellan 1945 och 1954 och som nu är eller närmar sig 60+.

För dem är det inte tal om att slå sig till ro. Den generation som gick i bräschen för den sexuella revolutionen, brände BH-ar, kedjade fast sig i almträd och utmanade traditioner fortsätter att sätta agendan - är det någon som är förvånad?

När man närmar sig 60-årsåldern har barnen har flyttat hemifrån, vilket gör att många har ganska gott ställt och kvalar in under den engelska termen DINK (double income no kids, dubbel inkomst, inga barn) som annars brukar användas om yngre personer.

Rekordgenerationen har under den senaste tioårsperioden ökat sitt utlandsresande mer än någon annan grupp. De har höga krav och förväntningar - på sitt boende, på en stimulerande livsstil, på vården och på sitt sociala liv. De håller sig i trim fysiskt, hänger med i nyhetsflödet och i samhällsfrågor. Mer än hälften håller kontakt med sina barn via sociala medier.

Det låter ju onekligen som att ålderns höst kan förbytas i en ny och sprittande vår.

Men allt är inte frid och fröjd, varnar Kairos Future. Individualismen har nått sin kulmen, och kollektivismen är på väg tillbaka, hävdar Magnus Kempe. Och eftersom rekordgenerationen räknas som den allra mest individualistiska, kommer den att vara lite ur fas med andra generationer. Tror ni det är något som bekymrar de självständiga och frifräsande 60-plussarna? Det tror inte jag.