I åratal har Skånepolisen lagt ansenlig kraft på att kartlägga tusentals romers familjeband. Gamla, unga, barn, ja till och med avlidna har funnits med i registren, personer som aldrig blivit dömda för brott.

Så som kartläggningen gjorts verkar utgångspunkten ha varit att blodsband predisponerar till kriminalitet. Varför finns annars tvååringar med i registret?

De flesta av oss trodde nog att institutionaliserade fördomar mot minoriteter tillhörde en förfluten tid. Nu vet vi bättre, tack vare gott journalistiskt hantverk av Dagens Nyheter.

Finns det inte någon myndighet som ser till att polisen arbetar enligt lagar och regelverk och inte överutnyttjar det material från spaningsarbete? Visst finns det en sådan. Den heter Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN), men när denna våren 2012 frågar Skånepolisen om det finns register med känsliga personuppgifter så utelämnas romkartläggningen.

I svensk förvaltning finns rader av tillsynsorgan och inspektionsmyndigheter som har i uppdrag att dels kontrollera att myndighetsutövningen sker i enlighet med gällande lagar och regler, dels se till att offentliga medel används resurseffektivt. Riksrevisionen, Justitieombudsman och Justitiekanslern är några exempel.

För gentemot makt behöver det finnas motmakt. Den engelske politikern Lord Acton formulerade saken väl redan vid slutet av 1800-talet: ”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut.”

Därför ska ingen ha enväldig makt. Det måste finnas kontrollmekanismer för att säkra ett gott och rättssäkert styre. Att sådana finns inbyggda i svensk offentlig förvaltning är därför enormt viktigt. Men gång efter annan har vi sett hur dessa ändå inte räcker hela vägen.

Skånepolisens kartläggning slank igenom kontrollorganets nät. De senaste dagarna har vi dock återigen fått bevis på journalistikens viktiga granskningsroll, den tredje statsmakten som Correns grundare Palmaer döpte den till.

Den goa Göteborgsandan kom till slut att omfamna ren korruption. Det var journalistiken som satte punkt för mutorna. Motalapolitikers excesser på skattebetalarnas bekostnad avslöjades av vår systertidning i Motala, MVT.

Utvisningen av två terroristmisstänkta egyptier till Mubarakregimens tortyr är ett beslut som kastar en skugga över Anna Lindhs gärning. Avslöjandet gjordes av – journalister. Ja, listan kan göras hur lång som helst.

I tider av pressade upplagor och strukturomvandling kan vi ändå konstatera att det är de traditionella mediehusen som alltjämt står för den kvalificerade och oberoende granskningen.

Sociala medier är viktiga för att ge röst åt många som annars skulle ha svårt att göra sig hörda, men där finns i dag vare sig resurser eller kompetens att på samma systematiska sätt bevaka makten.

En del läsare bestämmer sig för att säga upp tidningen när det står något i den som de upprörs över, trots att det antagligen nästa dag står en hel del som dessa läsare kan instämma i.

Kanske skulle man kunna anlägga ett annat perspektiv. Bara det faktum att det finns en pigg lokaltidning är ett slags försäkring mot korruption och maktmissbruk, eftersom risken att bli granskad i sig har en avhållande effekt. För några hundralappar i månaden är du med och säkrar att det finns en oberoende kraft som nagelfar kommun, landsting och myndigheter där du bor.