1982 sökte i snitt 5 personer varje utbildningsplats (SvD 12/10). I dag lyckas man inte ens fylla platserna. Alla som söker kommer in, vilket knappast betyder att de allra bästa krafterna rekryteras.

Enligt SKL kommer det fram till år 2020 att behövas 50 000 nya lärare. Ett ofattbart stort antal unga kvinnor och män måste alltså dessförinnan ha tänkt om. Men hur ska det gå till?

Att som skolpolitiker tro att detta gigantiska behov av lärare ska fyllas genom att man skapar så kallade "karriärtjänster" som "förstalärare" och lektorer (ÖC 12/10) är mycket naivt. Redan i dag kan man bli såväl huvudlärare som ämnesansvarig (visserligen inte med fast lönepåslag) och lektor, och ändå lockar inte yrket.

Annika Eclund (KD) tror dock att många med annan akademisk examen men relevanta ämneskunskaper kan tänka sig att byta till lärarbanan, bara det blir enklare än att först tvingas genomgå lärarutbildningen (SvD 12/10). Att uttala sig så visar dock att man har en övertro på lärarjobbets attraktivitet. Vem vill i dag "byta upp" sig till detta underbetalda jobb, som innebär att man måste offra många "lediga" kvällar och helger för att nödtorftigt hinna med?

I dag vet alla att något måste göras för att höja läraryrkets status. Samtidigt tror man sig i många kommuner få svårt att klara av konsekvenserna av det nya läraravtalet som lovar höjda lärarlöner. Men är problemet verkligen de nya lönerna? Är det inte i stället kommunpolitikerna själva som orsakat dagens situation genom att år efter år låta lärarnas löner släpa efter jämfört med andra likvärdiga gruppers? Gör man så kostar det ju en del att ställa saker och ting till rätta!

Inför kommunaliseringen av skolan i början av 1990-talet varnade Lärarnas Riksförbund för negativa effekter för skolan och dess personal. Tiden har dock visat att det mesta blev ännu sämre än man befarat. Till och med dåvarande utbildningsministern Göran Persson, som var den som drev igenom kommunaliseringen, lär i efterhand ha sagt att han förstod att den skulle innebära försämringar för skola och lärare.

Vi som under en stor del av vår aktiva tid med ambition och glädje arbetat i skolans tjänst har gradvis upplevt försämringarna och ser med växande oro på utvecklingen av den skola som är och kommer att vara våra barnbarns. Något radikalt måste göras för att öka attraktiviteten i läraryrket och på så vis locka de allra bästa studenterna till utbildningen. Men vad - och hur?

Viktigast av allt är att återföra läraryrket till den lönenivå och motsvarande arbetstid som hade varit aktuella, om de allvarliga försämringarna sedan 90-talets början aldrig hade ägt rum.

Våra barn och ungdomar är vår framtid. Skolan är under uppväxtåren deras andra hem. Den tiden i livet måste präglas av utveckling, glädje och allvar. För deras skull - och för allas vår framtids skull. Just därför är det nödvändigt att göra läraryrket attraktivt igen!