Lagen mot åldersdiskriminering är på väg. Det är oerhört glädjande, men samtidigt måste debatten om åldersdiskriminering breddas. Folkpartiledaren Jan Björklund och flera andra har nämligen enbart valt att påtala diskrimineringen som sker mot äldre. Och även om det finns en omfattande diskriminering mot människor över 65 i vårt samhälle, så diskrimineras i högsta grad även ungdomar under 30.

Ungdomar får ofta höra saker som att "det där kommer du att förstå när du är äldre" eller "vad du är duktig för att vara så ung". Att ständigt få klappar på huvudet av människor i medelåldern tillhör vardagen för ungdomar. Det är först när man åtminstone fyllt 30 år som man anses kunna bidra med något på riktigt, istället för att enbart ses som ett "framtidslöfte". Är man ung så får man i regel höra att man får vänta på en maktposition, oavsett hur kompetent man är. Problemet är att vi därmed får en maktordning där unga saknar inflytande. Det är ett demokratiskt underskott när hela åldersgrupper saknar makt.

Ett bra exempel på detta är partipolitiken. Bara två procent av dagens riksdagsledamöter är under 30. Vi lever i ett samhälle som värderar erfarenhet utefter hur många år man levt, trots att människor av alla åldrar har olika sorters erfarenheter som är viktiga att ta till vara. När unga väl tar plats i politiken så riskerar de att utsättas för en rad olika härskartekniker, som att kallas för "politikerbroilers", bara för att de beter sig likt sina äldre kollegor.

Åldersdiskriminering liknar på flera sätt könsdiskriminering. Könsdiskriminering handlar om att man väljer att dela upp samhället i man och kvinna och gör mannen till norm. Åldersdiskriminering handlar om att dela upp samhället i åldersfack och göra medelålders till normen och äldre och yngre till avvikare.

Vad Björklund och andra politiker måste förstå är att diskrimineringen av äldre och diskrimineringen av yngre utgör två sidor av samma mynt. Äldre ses som dåtiden, medan unga ses som framtiden. Nutiden anses tillhöra de som är medelålders. De grupper som inte anses tillhöra nutiden får mindre makt. Den här formen av diskriminering osynliggörs tyvärr och ifrågasätts ytterst sällan. Det borde ifrågasättas, för i en välfungerande demokrati bör alla människors perspektiv tas till vara.

Precis som med könsrollerna så drabbar åldersrollerna oss alla. Både könen tjänar på att få friheten att utvecklas som individer, utan att begränsas av sin könsroll. Åldersrollerna inskränker också vår frihet. Exempelvis "får inte" en 45-åring åka på festival med sina vänner och ha kul.

Det är på tiden att debatten om åldersdiskriminering kommit igång. Men samtidigt förväntar vi oss att debatten breddas. Ambitionen bör vara att skapa ett samhälle där vi inte kategoriserar människor i framtid, nutid och dåtid efter ålder.

Alexander Chamberland

Sofia Österborg Wiklund