Riksdagsbeslutet om att reglera signalspaningen som sker mot allvarliga yttre hot mot landets säkerhet har följts av en intensiv debatt. Frågan är känslig och har viktiga integritetsaspekter. Därför drev bland annat centerpartiet fram ett betydande antal åtgärder till skydd för integriteten, som riksdagen också ställt sig bakom.

Många debattörer motsätter sig ändå den nya lagen, och argumenterar likt folkpartiets riksdagsledamot Birgitta Ohlsson och nu kommunalrådet Bengt Olsson (Corren 28/7) för att brottsmisstanke måste föreligga för att signalspaning i kabel ska få ske, och att borgerliga riksdagsledamöter nu bör gå emot sin regering.

Bengt Olsson säger sig vilja ha ett starkt försvar, och ett sådant måste som i andra länder kunna ägna sig åt underrättelseinhämtning. En viktig metod för att inhämta underrättelser är just signalspaning mot militära hot, internationell terrorism och IT-attacker mot samhällsviktig infrastruktur. Sverige är militärt alliansfritt och behöver därför egen underrättelseinformation.

Den svåra avvägningen för riksdagen är att väga landets säkerhet mot det integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär. Den svenska signalspaningen ska enligt riksdagens beslut endast få riktas emot teletrafik över landsgränsen som avser allvarliga yttre hot mot landets säkerhet och som avser utländska förhållanden.

Skulle Sverige som militärt alliansfritt land avstå från att bedriva underrättelseinhämtning i kabel är det ett beslut med konsekvenser som jag har svårt att överblicka. Min utgångspunkt har varit att det är bättre att som Sverige öppet reglera signalspaningen och bygga in en rad skydd för integriteten, än att bedriva verksamheten mer okontrollerat under hög sekretess i försvarsmakten som sker i vissa andra länder.

Bengt Olssons krav på att signalspaning i kabel endast ska få ske efter konstaterad brottsmisstanke mot en enskild individ innebär vad jag kan förstå att Sverige närmast skulle upphöra med signalspaning mot stater och terrororganisationer som kan hota Sverige.

Det har ett stort värde med en bred politisk samsyn i frågor som rör landets säkerhet. Tyvärr lyckades socialdemokraterna under åtta års utredande inte enas om att reglera signalspaningen, trots det stora behovet av detta. Och trots att alliansen i fjol i allt väsentligt tillgodosåg socialdemokraternas tilläggsförslag valde man ändå att gå emot.

Centerpartiet har självfallet en stor respekt för denna frågas komplexitet, vi följer noga och deltar i debatten. Vissa av de förstärkningar för integriteten som riksdagen beslutade om i juni ska regeringen ta upp igen i höst, vilket ger utrymme för fortsatt dialog i frågan. Att närmast upphöra med signalspaning mot stater eller terrororganisationer som kan hota Sverige eller planera dåd här är dock knappast realistiskt.

Staffan Danielsson