Integritetsdebattens vågor gick höga i början på 70-talet i samband med dataregistreringen av medborgare. Datatekniken gjorde det möjligt för myndigheter att kartlägga medborgare genom att samköra olika personregister. För att skydda medborgaren stiftade riksdagen en särskild datalag. Lagen heter numera Personuppgiftslagen.

Debatten om integritet är fri så länge man inte definierar vad man menar. Skiljelinjen går mellan att ha koll och att bli kollad. Integritet betyder ordagrant "helhet, oskadat skick". Den som värnar om integritet och egen-kontroll anser att den enskilde ska tillförsäkras en sfär som skyddas mot intrång från myndigheter och andra som man uppfattar som utomstående.

De som ställer upp på att bli kollade menar att vi ska lita på politiker och myndigheter. Integriteten kan säkras genom förbud och legala åtgärder mot otillbörligt intrång. Obehöriga angripare ska hindras att ta sig in på en ägares eller försvarares område.

Alla medborgare har rätt att skaffa sig en åsikt och att uttrycka den offentligt. Samhället består inte längre av individer som sitter i skyddade rum. Genom kontokort, mobiltelefon och internet lämnar vi elektroniska spår. Övervakningskameror registrerar hur vi rör oss. DNA-spår visar med rätt stor säkerhet om du varit på en plats.

Tillsammans med en kollega på Linköpings universitet skrev jag en rapport till datasamordningskommittén 1974. Vi föreslog konkretiseringar av personlig integritet. Om vi moderniserar förslagen blir det att:

* Slippa registreras på ett onyanserat sätt som reducerar medborgare till potentiella terrorister.

* Bli erkända som hela individer med många unika egenskaper.

* Inte bli betraktade utifrån våra brister, utan att förtjänster och utvecklingsmöjligheter betonas.

Detta kan sammanfattas som en rättighet: Integritet innebär att var och en har rätt att föra sin egen talan och få sina åsikter beaktade. Rätten till integritet finns inskriven i grundlagen som skydd för yttrandefrihet och tryckfrihet.

Vägen till yttrandefrihet kallas integration. Många som kommer hit från andra länder och kulturer blir beroende av myndigheter, tolkar och ombud. Någon annan ska föra deras talan. När man blir medborgare i konungariket Sverige får man välja vem man vill tala med - och vem som ska lyssna.

Myndigheternas huvuduppgift är att hjälpa och skydda medborgarna. Det gör man inte genom ökad övervakning och kontroll av enskilda. Den borgerliga regeringen försöker rättfärdiga kränkningar av den personliga integriteten med det allmännas behov av uppgifter för att skydda samhället mot oss själva.

Försvarets Radioanstalt ska förbereda oss för krig. Att spionera på landets medborgare i fredstid är en illa vald början. Myndigheterna måste göra sig förtjänta av vårt förtroende. Mycket kan återvinnas, men inte förtroende. Skrota FRA-lagen.

Arne Grip