Den fjärde februari besökte Israels ambassadör Benjamin Dagan Utrikespolitiska studentföreningen vid Linköpings universitet. I ett långt introduktionstal tydliggjordes det att föreningen är ett forum för fri debatt inom vilket bristande respekt för åsiktsmotståndare inte är acceptabelt. Trots detta försökte några personer i publiken att störa föreläsningen.

Man kan tycka att det är märkligt att förhindra åsiktsutbyte och dialog om man samtidigt vill hävda att man är seriös med sin fredssträvan. Paradoxalt nog kan det liknas vid Israels ovilja att föra en dialog med Hamas.

Men man bör göra skillnad på demonstrationer - det ska sägas att det fortgick en laglig och bättre genomtänkt aktion utanför salen. Om aktionen inne i salen alls fick någon effekt på diskussionen så var det till ambassadörens och Israels fördel eftersom andelen tid för frågor blev kortare.

Vad fick man då sagt med aktionen? Två ord: Gaza och solidaritet. Vad tillförde detta till den faktiska debatten? Ingenting.

Utrikespolitiska studentföreningen är en stor förening och här återfinns Linköpingsbor med många olika bakgrunder och studenter från många olika program och fakulteter. I kritiken som riktas mot föreningen påstår Henrik Helmér (11/2) att vi tar sida i konflikten och att vi till största delen består av "liberala statsvetare". Detta är naturligtvis fel. Föreningen huserar ett stort spektrum av åsikter, vilket varje vecka föranleder diskussion på våra möten.

Att generalisera föreningens över 700 medlemmar på det sättet är högst arrogant.

Hans Westerberg

Magnus Jonsson