Under flera år har integrationspolitik varit en av de hetaste politiska frågorna. Egentligen har inga direkta politiska stridigheter funnits i sakfrågan. Frågan har mer haft karaktären av att här måste politiken uppvisa vilja. Men det som har saknats är vetskapen om vad den viljan ska åstadkomma.

Sverige är ett av världens kanske mest öppna länder. Under decennier har vi tagit emot människor från andra länder. Människor som sökt sig en bättre tillvaro och människor som flytt från krig. Men vi har också tagit emot människor för att det gynnat Sveriges egen utveckling. Linköping har under alla dessa år uppvisat stor solidaritet genom att vara en av de kommuner som alltid hållit sin dörr öppen. Och det är något alla Linköpingsbor bör vara stolta över.

Men precis som i övriga Sverige så har stort fokus lagts på integrationspolitik och hoppet har satts till att denna likt en magisk formell ska lösa alla de svårigheter som kan uppstå. Tyvärr så har det visat sig att utfallet blivit något annat.

Utanförskapet bland personer med annan etnisk bakgrund har ökat. Valdeltagandet har minskat istället för att som det var tänkt öka. Andelen som uppbär ekonomiskt bistånd har inte minskat utan snarare ökat. Och andelen som går ut skolan med icke-godkända betyg har också ökat. Samtidigt har polariseringen mellan etniska svenskar och nysvenskar blivit ännu tydligare.

Syftet nu är inte att hitta en politisk syndabock. För här bär alla politiska partier ett gemensamt ansvar. Under många år har integrationspolitiken i Linköping bedrivits utifrån perspektivet att där finns en grupp till vilken politiken kan riktas. Och politiken bygger på en minsta gemensam nämnare vilket är att denna grupp består av alla som inte är födda svenskar. Men förutom denna enda gemensamma nämnare finns där få saker som förenar gruppen. Och eftersom det inte finns en homogen grupp att rikta politiken mot finns där egentligen inget att bygga ett politikområde på.

Vad är då svaret? För det första. Gör Linköping till första kommun att aktivt skrota allt vad integrationspolitik heter. Nysvenskar är ingen homogen grupp som kan inordnas i ett gemensamt politikområde. Se istället kraften i den mångfald som finns inom den grupp som benämns nysvenskar.

För det andra. Lägg allt fokus på utbildning, företagande och arbetsmarknad. Det är genom dessa tre områden som egenmakt skapas. Och genom att ge människor, alla människor, makt över sin egen vardag så skapar vi också kraftfulla medborgare som inte vill stå utanför.