I en ledarartikel i Corren den 14/9 resonerar tidningens Christian Dahlgren kring vindkraftens för- och nackdelar. Jag förstår hans invändningar och välkomnar debatten, men samtidigt vill jag försöka nyansera resonemanget kring samhällskostnader för vindkraften.

Christian Dahlgren hänvisar till Timbros rapport från 2009 som redovisar vad det skulle kosta svenska elkonsumenter att ta vindkraften från 2009 års få procent av Sveriges elproduktion till en betydande del av densamma år 2020. Summan 215 miljarder kronor extra kommer från den rapporten.

Correns ledarskribent har helt rätt i att det kostar pengar att bygga vindkraft. All ny kraftproduktion kräver stora investeringar, oavsett vilket kraftslag det handlar om. Därför har E.ON som ett privat bolag investerat omkring 60 miljarder kronor under de senaste åren i energi i Norden och fortsätter att investera. Just summornas storlek gör det, menar jag, viktigt att mäta dessa pengar mot något annat. Lika viktigt är, precis som Christian Dahlgren skriver, att se dessa pengar som investerade - inte förlorade och därmed betänka vad vi får för pengarna.

Det finns ingen som säkert vet om Sveriges fortsatta satsning på förnybar vindkraftenergi kommer att kosta landets hushåll 215 miljarder kronor extra. Men låt oss ponera att svenska folket mellan 2009 och 2020 kommer att betala just 215 miljarder för utbyggnaden från några få TWh till hela 30 TWh förnybar el. Och låt oss anta att satsningarna landar på Timbros siffror. Då skulle det innebära - och jag reserverar mig för en extremt generell uträkning - att varje hushåll tvingas betala dryga 350 kronor i månaden. Det är en samhällsfråga att debattera vilken kostnad som är rimlig. Men det är inte helt fel att anta att såväl försäkringspremier som kostnader för klimatrelaterade skador kan skjuta i höjden framöver om vi inte agerar för att bromsa växthuseffekten. Kostnader som inte minst Stern-rapporten menar också bör tas med i beräkningen.

Det vi i Sverige får för pengarna är mer förnybar energi och möjlighet till export av denna. Något som leder till sänkta utsläpp av koldioxid i Europa och intäkter för landet. Men förhoppningsvis även till en bättre miljö för kommande generationer, samt nya arbetstillfällen.

Christian Dahlgren skriver vidare att vi redan har en bra energimix i Sverige. Även där håller jag med, men samtidigt är Sverige omgivet av länder som inte har tillgång till samma stabila baskraft i form av vattenkraft, kärnkraft och fasta biobränslen som vi har. Med andra ord finns det i Europa massor av fossil energi att ersätta. Om detta i sin tur kräver bättre elledningar än vad vi har i dag bör vi lösa det problemet, i stället för att bortse från vår gemensamma klimatutmaning.

Vi kan välja att betrakta energifrågan som en nationell fråga som vi bäst löser inom Sveriges gränser, men jag tror personligen att det tankesättet leder fel. Tvärtom är jag beredd att betala några hundralappar extra varje månad för en produkt som bidrar till lägre utsläpp av koldioxid för alla. Överallt.