Gamla Linköpings museichef Tina Karlsson ger uttryck för glädje i Corren den 15/8 över att turistorganisationen Swedish Welcome ger Gamla Linköping bra betyg när det gäller information, ledning och andra mätbara delar av verksamheten.
Enligt den erfarenhet jag har brister det emellertid när det gäller i första hand tillgänglighet, något som kulturreservatets styrelse bör göra något åt.
Området är ett omtyckt utflyktsmål för Linköpingsbor och turister men tyvärr är inte området till för alla. Hela området är i stort sett belagt med kullerstenar eller singel. En rullstolsbunden person klarar sig inte utan assistans. Även med assistans är det besvärligt att ta sig fram. Personligen sitter jag i elrullstol, även med en sådan tar man sig inte fram utan obehag.
Detta har under årtionden framförts till Gamla Linköpings styrelse. Vad man gjort är att man vid sidorna av gatorna har har lagt en cirka en meter bred gång som skulle göra det lättare för äldre och handikappade att ta sig fram. Problemet är att man belade dessa gångar även med sten, emellertid något bättre än kullersten.
Det finns motstånd mot att asfaltera gångarna, men jag anser att det måste göras. Det behöver inte göra avkall på områdets karaktär.
Jag är medveten om att det inte är lämpligt att anlägga ramper vid entréer till flera byggnader, men något måste definitivt göras vid ett par platser. Det första är att göra entrén från gatan in till trädgården vid Dahlbergs café och uteserveringen lätt framkomlig för bland andra rullstolsbundna personer. Det andra är att låta göra entrén till Gästgiveriet till gagn för dess gäster.
Det kan inte vara förenligt med några större svårigheter att här anlägga en ramp och en dörröppnare.