Det är starka åsikter i debatten om hur ska hålla djur. Det är bra att det finns stort engagemang för hur våra djur har det, men det starkaste engagemanget har oftast djurägaren. Inte minst om hen är beroende av djurens välmående för sin egen överlevnad, som bönder är.

För varje bonde är det självklart att djur som inte mår bra varken växer eller ger oss mjölk eller ägg. Det drabbar gårdens ekonomi och de som försörjs av gården. Det ligger därför i deras intresse att djuren ska ha det så bra som det bara går, utöver det allmänmänskliga ansvaret som vi alla känner inför att människan håller djur. I bland blir det fel och olika typer av djurskyddsproblematik uppstår. Det finns inget försvar för detta, men likväl måste man kunna förklara vad det kan bero på utan att uppfattas som att man försvarar djurplågeri.

Det är aldrig OK att plåga djur! LRF:s viktigaste uppgift när det gäller att upprätthålla djurvälfärden är att jobba förebyggande med nätverk mellan bönder och andra organisationer i lantbruket så att vanvårdsfall och djurplågeri ej uppstår. Ibland sker detta ändå, vilket är ett misslyckande för den enskilde bonden men också för branschen som helhet.

Artikeln som Corren skrev den 25/6 har skapat lite frågetecken där olika djurrättsaktörer ytterligare polariserat diskussionen. Artikeln handlar om veterinärrapporter, framförallt från slakterier. Livsmedelsverkets besiktningsveterinärer gör ibland andra bedömningar än Jordbruksverkets veterinärer. Att som en del röster i debatten, utifrån dessa veterinärapporter, antyda att varken bönder med akademisk utbildning och mångårig erfarenhet eller Jordbruksverkets oberoende veterinärer har kunskap om djurhållning är ett grovt påhopp på en hel bransch som saknar grund. Exempel har nämnts med bland annat högdräktiga kor som skickats till slakt. Jag vill hävda att ingen bonde medvetet gör sådana fel, men i bland görs fel bedömning. Att detta är svårt bevisas av att det hänt att bönder haft veterinärstöd för att kon inte varit dräktig och ändå har det uppdagats på slakteriet att så är fallet. Den som aldrig dräktighetsbedömt en ko ska således vara mycket ödmjuk inför svårigheten i detta, innan man börjar anklaga folk för medvetet djurplågeri.

Med artiklar som lyfter djurskyddsproblematik blir det ofta en anledning för olika krafter som inte vill att vi ska hålla djur överhuvudtaget att höras. Jag lägger ingen värdering i enskilda människors kostval, men de som engagerar sig starkt för att frälsa världen till veganskt leverne missar aldrig sin chans. Att de aldrig tvingas ta ansvar för och argumentera för konsekvenserna av sitt resonemang är beklagligt. Ungefär hälften av den svenska jordbruksmarken är beroende av djurhållning för att kunna hållas öppen. Oftast är det just den delen av landskapen där svenskarna helst spenderar sin semester. Dessutom är djuren motorn i det ekologiska lantbruket med sin gödsel och genom att äta gräs och klöver som håller ogräs borta.

För den med sunt förnuft borde det stå klart att en balanserad kost av vegetariska och animaliska råvaror, producerat i vår närhet, ger största möjliga transparens och trygghet för konsumenten. Dessutom sker påverkan på ett landskap nära dig där mark och vatten inte är bristvara till skillnad från många platser som vår importerade mat härrör ifrån.

Peter Borring

Stolt Regionordförande LRF Östergötland