Replik på "Migration och Margaret Thatcher", Kolumn Pophöger, 23/10.
Det är en dyster världsbild som Erik Svansbo målar upp i kolumnen Pophöger. Svansbo kallar sig liberal i Corren, den benämning han använder på den egna bloggen, libertarian, torde vara mer rättvisande. Oavsett politisk ståndpunkt krävs respekt för fakta.
Svansbo påstår att tillväxten sjönk i takt med att skattetrycket ökade och välfärdsstaten byggdes ut under 1900-talet. Detta är fel. Den högsta tillväxten inföll 1950–75 då även skattetrycket ökade från 20 till 45 procent av BNP. Vår nuvarande tillväxttakt ligger på 3,3 procent att jämföra med tidigt 1900-tal 2–2,5 procent, då vi enligt Erik Svansbo hade "fri ekonomi".
Han menar vidare att dagens höga skattetryck, 43 procent av BNP, hämmar utvecklingen av innovationer och nya företag. Detta är också fel. I INSEAD:s innovationsindex hamnar Sverige på 3:e plats, bland annat före USA (skattetryck 27 procent). Bidragande orsak till Sveriges fina placering är den del av välfärdsstaten som utgörs av gratis universitetsutbildning med studiestöd. Skattetrycket sänktes under alliansregeringen med 4 procentenheter. Med ny teknik och innovationer inom offentlig sektor kan vi fortsätta att stegvis sänka skattetrycket en bit med bibehållen välfärd. Vi behöver inte den revolution som ligger implicit i Svansbos idévärld.
Erik Svansbo har under en längre tid på sin blogg och nu i Corren oroat sig över vad som händer med välfärdsstaten om alla dessa migranter nu ska komma och "leva på vår bekostnad". Resonemanget utgår från att en välfärdsstat kan ha en maximal befolkning om 9 miljoner för att fungera. Som om inte Tyskland med 81 miljoner invånare med skattetryck 37 procent vore en välfärdsstat.
Det finns konstruktiva modeller för integration, vi behöver inte måla upp en falsk motsättning mellan flyktinginvandring och välfärdsstaten. En hög förvärvsfrekvens är den ekonomiska grunden för välfärdsstaten. De som kommer ska arbeta.
Avslutningsvis, Svansbo menar att socialdemokrater, socialliberaler och konservativa alla är "socialister". Därmed ställer han sig vid sidan av en sansad debatt och vandrar istället in i den extrema libertarianska låtsasvärlden.
Michael Cocozza