15 oktober var min huvudsakliga arbetsuppgift att bedöma patienter som skulle genomgå planerade operationer i nära framtid. Bland dem fanns en nästan nittioårig dam som fått beskedet att hon skulle opereras en måndag – och inställa sig på sjukhuset operationsdagens morgon vid 7-tiden.
Hennes medföljande anhöriga var en generation yngre och hade omgående påpekat det orimliga i att en så gammal människa skulle behöva gå upp vid fyratiden på morgonen. I stället behövde hon läggas in senast kvällen före. Ansvarig sjuksköterska hade svarat något i stil med: ”Vi räknar med att de som bor i Östergötland skall kunna komma in operationsdagens morgon.” Anhörigas förnyade påpekande om det orimliga fick svaret: ”Vi har ingen plats.”(!)
Detta är en skam för Region Östergötland!
Det är en skam att inte den läkare som bokade ingreppet antecknade att patienten skulle läggas in senast kvällen före.
Det är en skam att den som ansvarade för väntelistan inte hade i uppgift att se till att så skedde.
Det är en skam att den som gav svaren ovan inte insåg hur absurda de var. I stället skulle hon naturligtvis ha strävat efter att lösa problemet.
Det är en skam att chefen för en klinik som regelbundet opererar även mycket gamla människor underlåtit att skapa vårdrutiner som skulle ha gjort att ovanstående inte hänt. (Det är inte första gången, men detta exempel är ovanligt tydligt i sin närmast parodiska brist på helhetssyn.)
Annorlunda uttryckt: Finns någon i regionens politiska ledning, högre administrativa eller kliniska nivåer, som skulle vilja att deras egen nittioåriga mor bemöttes som beskrivs ovan? I så fall uppmanas vederbörande att omgående skriva det i Corren – med sitt eget namn i klartext.
Finns ingen sådan person är frågan varför en klinik anser sig kunna behandla gamla människor på det viset. Två närmast mantraaktiga honnörsord inom vården är ”helhetssyn” och ”patienten i centrum”. Var finns de i exemplet ovan?
Bror Gårdelöf
anestesiöverläkare
Universitetssjukhuset i Linköping