En arkeolog jag känner grävde för några år sedan ut en villa från romartiden. En förutsättning var att han kunde ha sin bas på Medelhavsinstitutet i Rom. Nu vill regeringen ta bort statsbidraget om cirka 20 miljoner som går till de tre svenska forskningsinstituten i Aten, Rom och Istanbul. Det är ett dramatiskt förslag, för tas statsbidraget bort måste instituten stängas.

Dessa institut har sedan lång tid utgjort viktig infrastruktur för svensk forskning som har med medelhavsområdet att göra, särskilt humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. De fungerar också som viktiga mötesplatser mellan svenskar och människor från medelhavskulturerna. Förslaget framstår därför som dumt. Men särskilt dåligt är att förslaget inte har föregåtts av någon utredning!

I forskarvärlden talas om vikten av att satsa på vetenskapens infrastruktur, vilket kan vara till exempel dyr utrustning, databaser, tidskrifter eller forskningsinstitut. I jämförelse med naturvetenskap kräver humanistisk forskning ofta småpengar till infrastruktur. Det kan därför framstå som oviktiga struntsummor. Men även humaniora behöver infrastruktur. När statliga Vetenskapsrådet nyligen bestämde sig för att avveckla stödet till svenska tidskrifter angav man som skäl att det rörde sig om för små pengar, vilket gjorde stödet dyrt att administrera. Besparingen drabbar främst humanistiska tidskrifter och innebär alltså en avveckling av humanioras infrastruktur. Besparingen staten gör på Medelhavsinstituten rör sig åter om ganska små pengar, men drabbar delar av den humanistiska forskningen desto hårdare.

Vi behöver en översyn av vilken infrastruktur som är nödvändig för svensk humaniora! Innan en sådan översyn har genomförts framstår det som både tokigt och tragiskt att lägga ner Medelhavsinstituten.