Förvirring uppstår när trans blir trendigt

Anna E Nachman svarar överläkare Gunnar Kratz om könsbyte.

Debatt2016-09-26 05:55
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på "Vägen till könsbyte är allt annat än lätt", Gunnar Kratz, 24/9.

Jag känner till professor och överläkare Gunnar Kratz sedan tidigare och vet att han är seriös och duktig inom sitt gebit. Det hindrar dock inte att han läser slarvigt och drar förhastade slutsatser.

Jag önskar med min text att vi andra – ”cis-folket” – tänker till och slutar att upphöja och ”disneyfiera” trans. Vi ska respektera, behandla lika, inte pressa in i ”våra” fack av manligt/kvinnligt och inte göra till offer.

Jag har vänner som har korrigerat kön, vänner med barn som inte uppfattar sig som det kön de fötts med, och vänner som både arbetar med att utreda och operera dem som vill genomgå könskorrigering (den sistnämnde finns i Linköping, så jag och Kratz har gemensamma bekanta). Jag har varit noga med att skriva så att jag inte sårar någon och som gammal journalist är jag givetvis påläst och uppdaterad i ämnet.

Läser man noga ser man att jag varken menar att människor ofta ångrar sig eller blir feldiagnosticerade, eller att trans inte finns. Men alla småpojkar i klänning på Instagram är inte könsöverskridande, hur mycket deras mammor än hoppas. Att belysa ovanliga tillstånd för att höja människors förståelse och empati är bra, men att låta vissa fenomen bli trendiga skapar onödig förvirring.

Vi talar om en mycket heterogen grupp, inte alla ”upptäcker tidigt i livet” vilka de är, som Kratz påstår. Kratz kallar omskärelse för ”mystisk stympning” men borde i stället vara lite mer ödmjuk inför Vanessa López fall. Jag tog inte upp López för att hon ångrar sig (hon ångrar inte att hon är kvinna, bara att vården övertalade henne att operera bort sin penis) utan för att hon och Buck Angel kämpar för att utvidga transbegreppet. När Kratz kallar dessa personer för ”tragiska feldiagnoser” förstår jag ännu tydligare transaktivisters kamp, och varför López – när det kommer till HBTQ – kallar Sverige för ett u-land.

Cis-samhället slår sig för bröstet över sin vidsynthet men har väldigt mycket mer att jobba på. Varken Gunnar Kratz eller jag är undantagna det arbetet.

Läs mer om