Kritiken mot konkurrensupphandlingen av den kommunala äldrevården har varit både hård och bitvis onyanserad. Många har menat att man borde skrota "köp- säljsystemet" och hitta på något bättre. Men vad detta bättre skulle vara har, vad jag kunnat se, hittills ingen lyckats beskriva.

För jag har svårt att tänka mig att det kan finnas någon som kan tro att de gamla skulle få en bättre vård om bara all äldreomsorg uniformerades under en enda stor anslagsfinansierad kommunal förvaltning. Och något annat alternativ till konkurrensutsättning är svårt att se.

Det finns inget som helst belägg för att de äldre fick en bättre vård innan konkurrensupphandlingen infördes. Det fanns även då minst lika mycket brister och problem som idag. Anslagsfinansieringen gjorde det dessutom svårare att komma tillrätta med problemen eftersom den ofta utgick mer ifrån volym än innehåll.

Konkurrensupphandlingen har inte bara haft det goda med sig att den skapat mångfald och att man fått ut mer av de ekonomiska resurserna. Den har också i hög grad bidragit till att utveckla vårdens innehåll och kvalitet. Den är dessutom en förutsättning om vårdtagarna i framtiden själva skall få välja vårdgivare.

De problem vi har kunnat se i äldrevården har inte berott på konkurrensupphandlingen i sig utan på brister i uppföljning och tillsyn. Den största delen av kritiken har dessutom riktats mot att det delvis på grund av dessa brister har kunnat uppstå allt för stora vinster hos vårdföretagen. Utan en väl utvecklad tillsyn och uppföljning finns det alltid stor risk för resursförluster i all typ av verksamhet.

Det är synd att så mycket av den viktiga debatten om äldrevården har fokuserats på konkurrensupphandlingen.

Det är ett sidospår som tyvärr drar uppmärksamheten från den mycket större och viktigare frågan om bristen på resurser och hur vården i framtiden skall finansieras.

ROLAND LARSSON, FD RIKSDAGSLEDAMOT OCH KOMMUNALRÅD(C)