Bibeln är klar över att Gud inte har tänkt församlingen som att medlemmar bara går och tar emot undervisning från präster, utan att själva bidra i församlingen, utan att själva ta ansvar för varandra och utan att få tala om hur den kristna tron ska praktiseras i den egna livssituationen. Paulus skriver inte att människor med de fem tjänstegåvorna, ska bygga upp Kristi kropp själva. Han skriver att de ska utrusta de heliga (alltså de troende, se Ef 1:1) att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp (Ef 4:12). En präst som predikar, bör således inte predika enbart för att bygga upp de lyssnande, utan också för att utrusta dem att bygga upp varandra. Detta kan praktiseras genom att man möts i smågrupper och pratar om hur man kan praktisera predikan i sin vardag. Att det inte fungerar så i dag, kan vara en orsak till att folk har glömt det mesta av predikan, efter 48 timmar .

En predikan en vanlig söndag förmiddag, kan tala om hur principerna i en Bibeltext generellt kan tillämpas 2 000 år efter att de skrevs, men det är i en grupp om cirka 10 personer, man kan fråga ”hur berör det här just mig?” och få svar från varandra. Det är där gemenskap bildas, så att förtroende uppstår så att man kan hjälpa varandra, be för varandra och ge varandra råd. 1 Kor 14:26 säger att när man samlas, ska var och en ha något att bidra med. I en gudstjänst där 100 människor kommer, och var och en ska göra något som tar två minuter, hade man behövt hålla på i över tre timmar.

Det som gör en husförsamling till en husförsamling, inte bara en bönegrupp eller en kristen studiecirkel, är att man har tillbedjan, att man delar varandras liv, och att man fokuserar på hur den kristna tron levs ut i praktiken och hos en själv. Man kan därför inleda med att sjunga lovsång en halvtimme tillsammans. När man sedan ber, ber man för varandra och delar vad man har för förbönsämnen. Man ber också för sin församling. Sedan kan man tala om senaste söndagens predikan. Fokus ska ligga på hur man själv kan leva ut den i sin vardag.

En församling kan stötta husförsamlingstanken, genom att prästen mejlar ut sin predikan med samtalsfrågor och med vad i församlingen som är aktuellt att be för i veckan, och också genom att ta fram ett lovsångshäfte.

Om vi vill att ord som ”erbjuda en gemenskap där människor stöttar varandra för att utvecklas”, ”gudstjänster ska beröra, ge fördjupning och livsmod, samt präglas av delaktighet, gemenskap och glädje” och att ”varje människa ska bli sedd och bekräftad” (utdrag ur min nomineringsgrupps valplattform) ska vara mer än vackra ord på ett papper, skulle jag säga att husförsamlingar är en nödvändighet.

Daniel Giertz

kandidat till Kyrkomötet och till Linköpings stiftsfullmäktige för Centerpartiet

samt till Vreta Klosters kyrkofullmäktige, för Levande församling i Vreta kloster