Replik på "Utförsbacke för jämställdheten", Catharina Alpkvist, 18/2.
När man läser Catharina Alpkvists artikel förefaller det som ett problem att Sverige har flera män än kvinnor efter att, sedan urminnes tider, förhållandet har varit motsatt. Orsaken är inte bara, att det är flera manliga än kvinnliga invandrare. Dödligheten bland pojkar och män har också minskat.
Jämställdhet betyder att män och manlighet ska vara likvärdiga med kvinnor och kvinnlighet. Det måste gälla oberoende av könsfördelningen och oberoende av invandrare eller inföding.
Catharina Alpkvinst insinuerar, att det stora antalet pojkar och män från Afghanistan, Iran, Irak och Syrien kan hota feminismen i Sverige. Men invandrarnas manlighet skiljer sig inte från manligheten hos infödda män. Alltså är det inte att de är invandrare som är problemet, utan just att de är män!
Det må kallas feminism, men knappast jämställdhet!
Asylrätten har ingenting med kön att göra. Den som har giltiga asylskäl måste få asyl enligt FN:s flyktingkonvention.
Det ska vi inte ändra på.
Felet med Sverige är, att de sociala myndigheter, skolor etcetera, som ska ta emot flyktingarna har en massiv kvinnlig dominans. Handläggarna och lärarna har därför ingen personlig erfarenhet av att vara pojkar, och har därför svårt att förstå pojkars och mäns beteende.
Tittar man på Skolverkets statistik över lärarnas könsfördelning så är den skrämmande ojämställd. Det är betydligt flera skolor i Sverige som har 100 procent kvinnliga lärare än mindre än 60 procent. Inte så konstigt att pojkarnas betyg är sämre än flickornas.
Så, i stället för att utestänga pojkar och män från Sverige, så bör antalet män öka kraftigt i de institutioner, skolor med mera som invandrarna kommer i kontakt med. De kan tala som män till män om hur män ska bete sig i Sverige!
Sten Öhman
Ljungsbro