Företrädare för läkare från sju regioner i södra Sverige träffades nyligen för att diskutera det allvarliga läget för svensk sjukvård, mest akut i landsorten. En enig riksdag kommer troligen att inom kort ytterligare bidra till att resurser flyttas från mindre sjukhus till de stora sjukhusen. Vi frågar oss om man gjort en risk- och konsekvensanalys innan beslut tas om denna stora organisatoriska omvälvning? Först drabbas kirurgin, sedan akutsjukvården och sen förlossningen. Successivt kommer sjukvården på landsorten att utarmas.

Det geografiska område där vi som skrivit den här artikeln bor och arbetar motsvarar 12 procent av Sveriges yta. Vi är läkare från Blekinge, Gotland, Halland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg och Östergötland. Här bor 18 procent av Sveriges befolkning.

Befolkningen erbjuds idag vård vid 18 sjukhus, varav minst en tredjedel riskerar att försvinna som akutsjukhus om inte sjukvårdspolitiken ändrar inriktning. Konsekvensen av den så kallade nivåstrukturerade vården, i klartext centraliserade vården, blir en neddragning av sjukvårdsresurser i den så kallade periferin. För patienterna betyder det en ökning av sjukvårdsresor och längre väntetider för många gånger livsnödvändig vård.

Viss högspecialiserad vård är alla överens om att den bör vara centraliserad, som barnhjärtsjukvården i Lund och på Sahlgrenska exempelvis.

Men det som nu pågår är inte försvarbart. En förmodad kvalitetsförbättring för patienten, vilket en statlig utredning, "Träning ger färdighet", tror sig kunna visa med manipulerade data, är skälet till den radikala omorganisationen av svensk sjukvård. Det är märkligt att en statlig utredare, professor Måns Rosén, kan ha en så nonchalant inställning till fakta. Detta avslöjande får större konsekvenser än bara för patienter och sjukvården, eftersom det ifrågasätter integriteten hos det statliga utredningsväsendet.

Vi läkare befarar att den här omorganisationen ytterligare kommer att förvärra en del redan existerande problem. En ständigt närvarande stressfaktor för doktorer på sjukhus är bristen på sängplatser, som hotar patientsäkerheten. När väl fungerande team, vårdavdelningar och kliniker slås sönder ser vi också en stor risk för att både specialistläkare och sjuksköterskor flyr. Centraliseringen kommer med största sannolikhet att förvärra bristen på kontinuitet, där främst hyrläkarsystemet bidragit till en ohållbar situation på många håll i landet.

Förutom dålig kontinuitet är dålig tillgänglighet ett område där Sverige brister vid internationella jämförelser. En ökad centralisering i kombination med en underbemannad primärvård kommer att försämra tillgängligheten. Detta skulle kunna vara försvarbart om vårdkvalitén blev bättre, men så är inte fallet.

Efter Dokument inifråns avslöjande om manipulerade data, framstår hanterandet av beslutet om nivåstrukturerad vård, som i första hand, ett uttryck för hur ideologisk övertygelse har företräde framför vetenskap och beprövad erfarenhet. En ideologisk övertygelse som utgör ett potentiellt hot mot en stor del av befolkningen, framförallt på grund av att en kompetent akutsjukvård med kirurgisk beredskap inte kommer att vara närvarande i hela landet.

Carin Larnert Hansson

specialist i allmänmedicin och ordförande Östergötlands läkarförening