Nu är det äntligen vetenskapligt bevisat att de första åren i livet är oerhört viktiga och präglar oss människor. Artikeln i Correns Mänskligt 2 februari där Anneli Frostell forskat i barnens första år och hur det präglar personligheten läste jag med stort intresse.

För oss kristdemokrater är det inga nyheter; i den lilla grupp som en familj utgör, anknyter den, som gemenskap, till människans djupaste behov, behovet av att vara sedd och inte utbytbar. Flertalet tillfällen har jag - i fullmäktigedebatter - pratat om barnens första tre år, där de trivs bäst i sällskap av sin vårdnadshavare.

Nuförtiden är det viktigast att anpassa familjernas liv till samhället, som springer fortare och fortare. När ska samhället anpassa sig till barnen? FN:s barnkonvention ska se till barnens bästa. Är det för barnens bästa att förskolorna måste vara öppna till 20-21? Är det för barnens bästa att barnen är 10 timmar i förskolan, 5 dagar i veckan?

Har vi sett resultatet av detta? Många unga människor har psykiska problem. När ska varningsklockan börja ringa?

Med all respekt för förskolepersonalen, som bedriver en pedagogisk verksamhet, medan de sliter med små resurser och stora barngrupper.

Med all respekt för föräldrar, som jobbar, handlar, skjutsar till fotboll, vakar över kräkande barn på nätterna, för att få livspusslet att gå ihop.

Vi kristdemokrater kommer snart med fler förslag, till barnfamiljerna, så de får fler möjligheter att klara vardagen och jag är övertygad om att alla föräldrar vill göra det bästa de förmår, för sina små.