Jag känner att LHC nu har fått alltför många obesvarade åsikter och vill därför svara på bland annat insändaren "Kommunen låter LHC åka gräddfil" 6/9.
LHC får inga bidrag till elitverksamheten. Vi har däremot en stor ungdomsverksamhet med över 600 ungdomar och en dam- och flickhockey med över 90 utövare – flest i landet i vår sport. Bidragen till denna verksamhet från stat och kommun är desamma för alla föreningar i alla idrotter.
Vår ambition är istället att ha en god och positiv verksamhet på alla plan, där basen är den stora ungdomsverksamheten där vi inte bara vill utbilda duktiga ishockeyspelare utan även fokusera på människan. Ovanpå det en elitverksamhet där vi hoppas att Linköpingsborna ska vara stolta över att Linköping är med och tävlar i toppen av Sverige i en av våra allra största nationalsporter, både på herr- och damsidan. Det är också viktigt för oss att vi är positiva förebilder som tar ansvar i samhället. Till exempel genom vårt Team 1217-projekt där 750 ungdomar skriver kontrakt om att vara alkohol- och drogfria. I övrigt ställer vi upp i olika sammanhang där vi kan göra nytta så ofta vi kan.
De avtal som idag finns med olika bolag hanteras på samma sätt oavsett om de är privata eller kommunala. Dessa företag konkurrerar på sin marknad och har behov av marknadsföring vilket kommer aktörerna till godo i form av ökade intäkter. Man köper en marknadsföringstjänst som innebär en motprestation. Det är alltså inga tiotals miljoner i bidrag. Tvärtom, analysera gärna istället hur mycket LHC betalat i lokalkostnader för sin verksamhet sedan arenan byggdes. Det är över 180 miljoner kronor och saknar motstycke i vårt land. Vi är också andrahandshyresgäst i arenan vilket innebär begränsade möjligheter att påverka totalkostnaderna, men fullt klart är att det kommunala bolagets avkastningskrav kommer skattebetalarna till del eftersom kommunen äger bolaget. Saab Arena skall dessutom bära sig via hyresintäkter i mycket högre grad än till exempel fotbollsarenan och ridanläggningen.
Jag ser också fram emot en opartisk jämförelse med andra kommuner, det vill säga de städer som vi tävlar emot på samma nivå. Där ligger LHC i topp i frågan att inte belasta kommunens skattebetalare. Tar vi bort LHC från kartan tappar vi också skatteintäkter från hundratals medarbetare i LHC och arenan.
Konstgräsplanen har också varit uppe till diskussion. Faktum är att det vid tillfället inte fanns någon träningsduglig konstgräsplan i hela kommunen. Istället för att kommunen byggde en sådan tog Ispalatset engagemanget för idrottens bästa. Den åtgärden har nu gett Linköpingsborna en enorm stolthet i form av fem OS-silvermedaljer. Det hade inte skett om inte planen kommit till stånd och man kan förstås diskutera om inte kommunen skulle ha tagit ansvaret för den redan från början.
Gällande gymfrågan så hade vi ett gott samarbete i 22 av 24 år där vi också investerat i träningsutrustning. Det var alltså LHC som blev utkastade och nu byter vi lokal med avseende på antalet samtidigt tränande. Vi kan heller knappast flytta från området eftersom ishallarna ligger där de ligger.
Bolagiseringen av den kommersiella elitverksamheten är en anpassning som sker inom elitidrotten och en skiljelinje mellan elit och bredd. Den ideella föreningen äger fortfarande 100 procent.
Vi gläds över idrottsliga framgångar för alla idrottare och lag i Linköping – även andras. Så har det nämligen inte alltid varit. Vi hoppas att LHC har varit en stimulans i detta och att stadens invånare kan känna sig stolta över det. Vi vill vara en tillgång för Linköping på alla plan.
Anders Mäki
klubbdirektör
Linköping Hockey Club