Sedan bibliotekens gryning har de varit kända som platser för fri efterforskning, kritiskt tänkande och ocensurerat informationsflöde. De har alltid varit sedda som den plats dit vem som helst kan gå och ta reda på riktiga fakta, oavsett sin bakgrund eller sina förutfattade meningar. Ingen ska kunna ifrågasätta vad du läser om och varför, för vi alla söker samma sak - en djupare förståelse av världen.

Linköpings stadsbibliotek bryter väldigt obehagligt mot denna fina kultur. Biblioteket erbjuder (som det borde) fri internetanslutning för informationssökning, men den som kopplar upp sig på nätet måste först godkänna en serie regler.

Enligt dessa regler är det förbjudet att söka "extrempolitiska" eller "rasistiska" texter och bilder. Detta kan låta som sunda restriktioner, men låt oss tänka på vad det faktiskt betyder. Det innebär att någon som skriver ett arbete om rasismens historia inte får undersöka direktkällor från Ku Klux Klan-medlemmar. Det betyder att den som är intresserad av svensk politik och vilka valmöjligheter de har inte får läsa om det nationalsocialistiska Svenskarnas parti.

Det finns en anledning till att alla åsikter, även de vi inte gillar, är fullt lagliga i Sverige. Det är inget brott att vara rasist, sexist eller nazist även om vi må se ned på det - yttrandefriheten omfattar alla åsikter, även de avskyvärda. Varför har stadsbiblioteket tagit på sig att sträcka dessa lagar längre än våra folkvalda politiker har, och skapa speciella regler i en biblioteksbyggnad som borde stå för det fria ordet?

Biblioteksreglerna förbjuder också användare från att "försöka dölja sin användaridentitet". Detta har betydligt värre konsekvenser. Det innebär att den som lever med skyddad identitet kan glömma att nyttja det skattefinansierade nätet. Det betyder att en whistleblower som vill rapportera oegentligheter kan råka extremt illa ut.

Biblioteket tar lagen i sina egna händer, och avslutar reglerna med att meddela att all nätaktivitet övervakas. Att undersöka brott, misstänka och eventuellt gripa en misstänkt brottsling bör rimligtvis hamna på polisens bord. Det är inte någonting som en bibliotekarie ska tvingas ta hand om, när denne har tillräckligt underuppskattade arbetsuppgifter som det är.

Det finns inga fel i att biblioteket påminner internetanvändare om de lagar vi har i samhället, men det ska inte vara bibliotekets uppgift att agera polis. Lika lite ska det vara en kaféägares uppgift att spela in alla samtal i kaféet för att kunna anmäla brottsliga diskussioner till polisen.

Vi skulle aldrig låta biblioteket spela in alla privata samtal som sker vid de fysiska borden. Vi skulle aldrig låta någon bestämma att man inte får låna extrempolitiska verk som Karl Marx Das Kapital eller Ayn Rands Och världen skälvde. Låt oss bevara det ocensurerade informationsflödet i biblioteken, inte bara i de fysiska rummen utan även på internet, och låt polisen göra sitt eget jobb.