Ett samhälle bedöms utifrån hur vi förmår att ta hand om de allra mest utsatta.

Vår stora frihetsreform LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (assistansen), urholkas.

När assistansen försvinner drabbas inte bara den som har fått hjälp tidigare. Många gånger betyder det att närstående, till exempel föräldrar, får en större arbetsbörda. I vissa fall leder det till att de måste gå ner i arbetstid eller att helt sluta sina jobb. Även de närstående fråntas möjligheten att bestämma över sina egna liv.

En oro finns hos många föräldrar angående hur det ska de gå för deras barn den dagen när de inte längre finns där för att stötta. Vad kommer hända när föräldrarna inte orkar ta hela ansvaret längre? Kommer deras barn hamna på institution så som det var för barn med funktionsnedsättning innan LSS-reformen?

Rätten till personlig assistans var en frihetsreform. Lagen infördes 1994 av den dåvarande liberala och folkpartistiska socialministern Bengt Westerberg. Tusentals människor fick egenmakt över sina egna liv. En person som har en omfattande funktionsnedsättning har rätt att ansöka om stöd för att kunna leva ett så gott och självständigt liv som möjligt. Det är syftet med LSS.

Neddragning av systemet med assistansen är inhumant och helt fel. Regeringen och myndigheter som Försäkringskassan ser inte längre funktionsnedsatta som fullvärdiga medborgare. Det strider mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Socialstyrelsen har analyserat utfallet i LSS-domstolsmål och deras konstaterande är oroväckande.

Regeringen måste ge tilläggsdirektiv till LSS-utredningen som anger hur lagen kan förtydligas och utvecklas, istället för nedmonteras. För Liberalerna kommer fortsätta försvara rätten till frihet, frihet för alla inklusive personer med funktionsnedsättning.

Madelaine Pavlidis (L)

leg sjuksköterska, kandidat till regionfullmäktige

lss