Nya rön inom klimatvetenskapen

När vetenskapliga data pekar i en ny riktning så är det dags att omvärdera gamla teorier. Bättre teorier, och fördjupad kunskap tillkommer olika områden. Professor Ingemar Nordin ger exempel på tre faktorer som han anser förändrar teorierna kring klimatvetenskapen.

Vetenskapen är en process och under ständig utveckling. Gamla teorier modifieras eller överges helt. Även om en majoritet av forskare under en viss period känner sig helt övertygade om sanningen så är det ett misstag att tro att en viss teori är "fastställd" en gång för alla. Det vi får är istället bättre och bättre teorier, och därmed en fördjupad kunskap om olika områden. Detta gäller även klimatvetenskapen.

Under senare år så har det kommit fram nya rön som kanske gör att en del av de tidigare teorierna om klimatet måste revideras. Jag vill här peka på tre faktorer som, enligt min mening, innebär att det handlar om en ganska stor förändring.

Den första och kanske mest uppenbara faktorn som jag vill framhålla som viktig för klimatforskningen är det faktum att den globala temperaturen inte har utvecklats så som FNs klimatpanels (IPCC) modeller förutspått under 2000-talet. Trots att koldioxidhalten ökat starkt, på grund av människans förbränning av kol, olja och gas, så har temperaturen knappast ökat alls på över ett decennium. Ja, det finns ingen statistiskt säkerställd ökning på 15 år! Detta gör att man nu söker efter nya förklaringar.

Den andra faktorn är solen och dess påverkan på de partiklar med galaktiskt ursprung som ständigt brakar in mot atmosfären och jordytan med otroligt höga energier. De kan påverka molnbildningen på jorden. Om solen är aktiv så "blåser" solvinden bort en del av de kosmiska partiklarna och det bildas lite färre moln, vilket ökar den direkta uppvärmningen från solen. Om solen är mindre aktiv, som nu, så når mer av den kosmiska strålningen atmosfären och ger där upphov till mer moln, varvid mer av solens strålar reflekteras bort innan de når jord- och havsytan. Effekten är på sikt att jorden svalnar av lite.

Den tredje och sista faktorn gäller den så kallade "klimatkänsligheten", det vill säga hur stor värmeökningen blir vid en fördubbling av koldioxidhalten. I de klimatmodeller som hittills använts av IPCC har man antagit att det finns förstärkningseffekter, i form av mer vattenånga i atmosfären, så att klimatkänsligheten landar på cirka tre grader C. Emellertid har en del studier gjorts med hjälp av satellitmätningar över kortare perioder (t.ex. Lindzen & Choi 2009, Spencer & Braswell 2010) som visar på en betydligt lägre klimatkänslighet, ja, kanske till och med en negativ sådan. Om dessa resultat håller så måste man räkna med mycket lägre ökningar av den globala temperaturen i framtiden.

Denna lite överraskande utveckling har fått flera klimatforskare att tänka om. En av de mer namnkunniga är James E. Lovelock som en gång lanserade sin berömda "Gaia-hypotes", och som många gånger varnat för att den globala temperaturen skulle öka katastrofalt. Nu säger han: "Problemet är att vi inte vet vad klimatet gör. Vi trodde att vi visste det för 20 år sedan."

Men, som sagt, vetenskapen utvecklas. Och när data pekar i en annan riktning så är det dags att omvärdera sina gamla teorier.

INGEMAR NORDIN, PROFESSOR I VETENSKAPSTEORI VID LINKÖPINGS UNIVERSITET

 
 
9

Läsarkommentarer:

Nya rön inom klimatvetenskapen

Kommentering stängd

Debatt