På ledarsidan i Dagens Nyheter den 8 oktober 2017 kunde man läsa ”Östergötland är en ogästvänlig plats.” Ledarskribenten skriver om begreppet ”Exkluderande design” som är definitionen på platser eller föremål som konstruerats för att hålla människor borta. Men det är sällan privata intressen som ligger bakom denna utestängning, de flesta exemplen handlar tvärtom om statligt eller kommunalt ägda platser.

Slottsträdgården i Linköping är en sådan plats. Det är Statens fastighetsverk som förvaltar slottsområdet, där slottsträdgården hålls stängd med stängsel, plank och grindar så ingen kan vara där. Invånarna i staden har inte tillfrågats om de tycker att det här är en bra lösning, och detta trots att det är de som i förlängningen betalar notan för slottet. I grunden handlar det om något så demokratiskt grundläggande som rätten till det offentliga rummet.

Linköpings slott är en av Sveriges äldsta byggnader, de äldsta delarna härstammar från 1100-talet och slottet är därmed Sveriges äldsta profana byggnad. Likaså slottsträdgården – dess gränser är desamma som på medeltiden. Denna vackra trädgård – där Linköpingsborna skulle kunna njuta av vattenspegeln i de naturliga karpdammarna och samtidigt lyssna till domkyrkans återkommande klockslag i bakgrunden – är en fantastisk oas i centrala Linköping.

I sin policy om tillgänglighet skriver Statens fastighetsverk (SFV) på sin hemsida: ”I SFV:s verksamhetsidé ingår att öka den publika tillgängligheten i våra kulturbyggnader och kulturmiljöer. […] Dels ska tillgängligheten öka för alla medborgare genom ökat öppethållande och kreativt levandegörande, …”. Enligt texten ovan har SFV med andra ord en del att leva upp till vad gäller slottsträdgården i Linköping. Vidare skriver man: ”SFV ska uppmuntra hyresgäster till att genomföra goda fysiska och kommunikativa lösningar”. I dag är länsstyrelsen i Östergötland hyresgäst i slottet och de bör med uppmaningen ovan, kunna bidra till att slottsträdgården öppnas som för rekreation och som mötesplats för Linköpingsborna och också som ett besöksmål för turister. Vill länsstyrelsen gå invånarna till mötes, men reglera nyttjanderätten i delar av parken, kan den säkras i en detaljplan.

Linköpings slott har ett rykte om sig som det glömda slottet, just på grund av sin otillgänglighet. Under Björn Erikssons tid som landshövding på slottet fick han höra att inte ens stadens taxichaufförer visste var slottet i Linköping låg – ett dåligt betyg för Linköpings historiska vagga – med slottet, slottsträdgården och domkyrkan i dess centrum. Denna del av Sveriges kulturarv förtjänar en bättre exponering. Även det i dag så fantastiska, men ack så anonyma slottsmuseet, skulle få en skjuts framåt av ett öppnande av slottsträdgården.

Vi, medborgare i Linköpings stad, vill se att slottsträdgården öppnas för allmänheten. Nu till sommaren 2018 har Statens fastighetsverk ett ypperligt tillfälle att ta beslut om detta, när de ska skriva nytt hyresavtal med länsstyrelsen i Östergötland för ny landshövding i länet. Det vore en fin present till Linköpingsborna, som i dag får stå utanför slottsplanket och titta in mellan spjälorna för att se vad som finns därinne.

Lars Danielsson

författare och frilansskribent

Christer Fällman

kulturskribent

Stina Opitz

konstnär

Sten Swartling

journalist och producent

Björn Svensk

konstnär

Lars Wikström