Ungefär fyra miljoner svenskar har tjänstepension. Ytterligare drygt två miljoner har privata pensionsförsäkringar. Det borde vara självklart att alla löntagare har att se framemot samma villkor för sin pension oavsett var de är kunder.

Nu är vi på väg åt fel håll. I nya direktivet "En ny reglering för tjänstepensionsföretag" (SOU 2014:57) ska försäkringsbolag med tjänstepension få lägre kapitalkrav än bolag med privat pension. Blandade pensionsbolag med båda produkterna ska få högre kapitalregler så vida inte en svår uppdelning görs med merkostnader på hundratals miljoner kronor. Det här är mycket olyckligt. Det är ingen skillnad mellan att vara försäkrad i en tjänstepension eller en privat. Det är samma produkter och risker vad gäller dödlighet, sjuklighet, avkastning och omkostnader. Det blir också svårt att flytta pensionen till ett annat bolag. Det slår mot konkurrensen.

På ProSkandia, en fristående intresseförening för försäkringstagarna i Skandia med 8 000 medlemmar, befarar vi att riksdagen röstar igenom tjänstepensionsdirektivet. Vi vill därför uppmärksamma allmänheten och politikerna på att de som verkligen drabbas på sikt är löntagare med tjänstepension. Orsaken till att detta gått alla förbi beror på en osaklig debatt kring vem som är kunden som ska värnas. På den svenska pensionsmarknaden finns två läger som båda säger sig tänka på kundens bästa. På ena sidan står Finansinspektionen och några försäkringsbolag, som Skandia, som erbjuder båda produkter. På andra sidan står de mer eller mindre renodlade tjänstepensionsföretagen. Hit hör Alecta, AMF Pension och KPA som ägs av parterna på arbetsmarknaden eller folkrörelsen.

Grupperna har olika idéer om vem kunden är. Finansinspektionen menar den fysiska kunden – de individer som är försäkrade och beroende av den trygghet som höga krav på kapitaltäckning medför. Samma syn har de flesta försäkringsbolag med blandad verksamhet. Det som den andra gruppen kallar "kund" är i stället de arbetsgivare som betalar in pensionspremier. Denna kundgrupp är mest intresserad av låga premier. Lägre kapitalkrav medför möjlighet till lägre premier vilket ger arbetsgivarna lägre kostnader.

Men är det i första hand lägre kostnader som vi miljoner enskilda försäkrade i tjänstepensionerna mest är intresserade av, eller är det den trygghet som ett starkt kapitalkrav medför som är viktigast? Frågan är om inte parterna på arbetsmarknaden dragits med i den kortsiktighet som de annars gärna anklagar kapitalmarknaden för? För riksdagens ledamöter blir det därför viktigt att ta ställning till om de tänker värna den slutliga förmånstagaren eller arbetsgivaren? För ProSkandia är svaret givet.

Leif Hansson

ordförande och styrelseledamot,

Ägarföreningen ProSkandia

Harry Wide

aktuarie och styrelseledamot,

Ägarföreningen ProSkandia

Sophie Nachemson-Ekwall

doktor i företagsekonomi och styrelseledamot,

Ägarföreningen ProSkandia