Debatt Svar på "Varningslampor för Linköping", 22/12.

Michael Nydén pekar i sin artikel på tre problem i Linköping: ökade klyftor, hög skuldsättning och besvärlig trafik. Han har dock delvis missuppfattat problemet och de lösningar han föreslår bidrar inte till att lösa de problem som verkligen finns.

Ökade klyftor yttrar sig enligt Nydén i inkomst- och lönefördelningen och i ekonomisk segregation. Stämmer så långt men de lösningar han presenterar är att det inte ska investeras i att utveckla områden som Berga, Ryd och Skäggetrop. Jag tror tvärt emot att det är genom aktiva politiska åtgärder som klyftorna mellan olika delar av kommunen jämnas ut.

Den höga kommunala skuldsättningen ”döljs” enligt Nydén i de kommunala bolagen. Det förhåller sig tvärtom. I de öppna redovisningar om den kommunala bruttoskulden som oroar debattören är det de tillgångar som ligger i bolagen som döljs. Skuldsättningen beror till största delen på de investeringar som bolagen har gjort i bostäder, fjärrvärmenät och liknande, investeringar vilka står för ett stort värde och som fortsätter att generera välstånd åt Linköpingsborna.

”Problemet” med den höga skuldsättningen vill Nydén lösa genom att sätta stopp för befolkningsökningen. Denna lösning slår fel eftersom skuldnivån som jag visat ovan inte är problematisk, dels för att fler invånare också innebär fler skattebetalare, hyresgäster hos Stångåstaden och kunder hos Tekniska verken som bidrar till att skulderna kan betalas av.

Trafiken är emellanåt besvärlig. Här gör dock Nydén ytterligare en tankevurpa då han som lösning på trafikproblemet förespråkar en större utspridning av staden, något som genererar ett större transportbehov, mer trafik och ytterligare trängsel, vilket i sin tur leder till krav på att vägar ska få ta än mer utrymme vilket ger än mer utspridning, trafik och trängsel.

Martin Tollén

vice ordförande Socialdemokraterna i Linköping