Sveriges regering meddelade i april att de förlänger gränskontrollerna mot Danmark och Tyskland i ytterligare ett halvår. Motiveringen är densamma som förra gången, nämligen att hotet mot den inre säkerheten och behovet av att kontrollera består. Frankrike och Österrike har agerat på samma sätt. De glömmer att den akuta krisen är över. Gränskontrollerna är varken nödvändiga eller proportionerliga längre. Därför uppmanar jag Sveriges regering att tänka en gång till innan gränskontrollerna förlängs ytterligare.

Skulle det visa sig att dessa kontroller mot förmodan fortfarande skulle behövas, eller att behov skulle uppstå längre fram vore det naturligtvis möjligt att återinföra dem, men det är hög tid för Öresundsregionen att återgå till ett normalläge med fri rörlighet för människor, kapital, varor och tjänster.

För en av de viktigaste framgångarna med EU-samarbetet är just rätten för EU-medborgare att röra sig fritt över nationsgränserna. Genom Schengensamarbetet kan människor och varor fördelas fritt utan att behöva gå igenom gränskontroller eller visa ID-handlingar. Sedan 2015 har den här rättigheten, som vi ofta tenderar att ta för given, åter börjat begränsas. Flera medlemsländer har valt att införa gränskontroller, däribland Sverige, Österrike, Tyskland, Danmark och Frankrike (även Norge, som ju inte är medlem i EU men i Schengensamarbetet). Gränskontrollerna skulle vara tillfälliga, men tyvärr tycks de mer eller mindre ha permanentats.

Förra året meddelade EU:s migrationskommissionär Dimitris Avramopoulos att Sveriges och övriga länders gränskontroller måste upphöra. Besluten innebär en oerhörd påfrestning på den inre marknaden, strider emot den fria rörligheten och sätter Schengensamarbetet under stor press.

Antalet anländande har minskat med nästan 30 procent, om man jämför med 2014 innan den akuta krisen bröt ut. I och med det kritiserade uttalandet mellan EU:s medlemsländer och Turkiet och samarbete mellan framför allt Italien och Libyen, så har antalet människor som kommer till EU minskat. Upprättandet av en europeisk gräns- och kustbevakningsmyndighet har också bidragit till att upprätta en bättre kontroll vid de yttre gränserna, samtidigt som man tillsammans med andra myndigheter som Europol och Eurojust gör sitt yttersta för att rädda människors liv till havs, och intensifiera förbindelserna med tredje länder.

Frågan om gränskontroller är inte en nationell fråga. Den är europeisk. Säkerhet i ett medlemsland är lika med säkerhet för alla medlemsländer. För nästan två år sedan presenterade EU-kommissionen en färdplan för att återgå till ett välfungerande Schengensamarbete. Nu, två år senare, är ett fullt fungerande Schengensamarbete tyvärr en avlägsen vision. Tvärtom vad den svenska regeringen tror, så kommer deras beslut om förlängda gränskontroller att föra oss längre bort från ett säkert, tryggt och öppet Europa, inte närmare.

Cecilia Wikström (L)

Europaparlamentariker