Svar på "Ge elever samma chans", 4/1.

Johanna Jaara Åstrand och Sandra Wahlström, Lärarförbundet, skriver i Corren 4 januari om hur klyftorna i skolan växer, hur skillnaden i betyg mellan barn till högutbildade och lågutbildade ökar. Att det förhåller sig på detta sätt även i Linköping är inte bra. Att skillnaden växer även i Linköpings kommunala skolor, trots ekonomisk kompensation, är en skam.

I texten framförs ett resonemang om att kommuner med låg andel högutbildade skulle ge sämre förutsättningar att bedriva bra skola och att uppnå bra resultat. Det är befängt. Hur fick Sverige alla dessa ingenjörer, vi som för bara 100 år sedan för det mesta var bönder med ingen eller kort skolbakgrund?

Men det jag framför allt vänder mig mot, är formuleringen ”elevers sociala bakgrund spelar stor roll för deras förutsättningar att klara skolan på ett bra sätt”.

Formuleringen om elevers sociala bakgrund är en tolkning av fakta som inte bör stå oemotsagd. Ja, det finns ett samband; elever med lågutbildade föräldrar presterar de facto sämre i skolan i termer av betyg. Och en bättre formulering av detta problem är att ”elevers sociala bakgrund spelar stor roll för skolans förmåga att ge dem en bra utbildning”. Skolan förmår idag inte utföra sitt uppdrag. För att klara skolan, klara av hemuppgifter, inlämningar och nå kunskapsmålen behöver eleverna stöd av föräldrar, som är högutbildade.

Det är alltså så att skolans förmåga att ge elever med lågutbildade föräldrar en bra utbildning är otillräcklig. Och det är ett riktigt stort problem.

Det kan vara att regeringens ekonomiska stöd och höjda lärarlöner, så som Lärarförbundet föreslår, är en del av lösningen. Det är mycket osannolikt att det är hela lösningen. Och problemet måste diskuteras på en mycket djupare nivå innan vi har någon chans att lösa det.

Trine Vikinge (C)

barn- och ungdomsnämnden, Linköping