Den internationella undersökningen Pisa, som presenterades förra veckan, visar att skolan kommer att vara den viktigaste frågan inför valet 2014. Pisa visar att svenska elevers resultat i läsförståelse, matematik och naturvetenskap är oacceptabelt låga. Det är allvarligt för de ungdomar som berörs och allvarligt för Sverige. Tyvärr var resultatet väntat.

Resultaten i svenska skolan har sjunkit i över 20 år. Av den anledningen har regeringen, med Folkpartiet i spetsen, helt lagt om skolpolitiken och inlett den största reformen av skolan sedan den allmänna skolplikten infördes 1842.

För att kunna ta seriöst på uttalanden om vad som är problem och lösningar för svensk skola behöver man känna till att Pisa-studien gjordes för nästan två år sedan. De elever som deltog var den sista årskullen som gick hela grundskolan i det gamla skolsystemet med otydliga kursplaner, det gamla betygsystemet, den gamla skollagen, få nationella prov och många obehöriga lärare.

Man kunde önska att reformer kommit tidigare, men det fanns knappt något att bygga på av det Socialdemokraterna lämnat efter sig. Därmed fick förra mandatperioden till stor del ägnas åt att ta fram underlag, skriva lagförslag och förankra hos forskare och skolpersonal. Stora insatser gjordes också för fortbildning av lärare. Under 2011 och 2012 trädde viktiga reformer med kunskapsfokus i kraft. Det handlar om en ny skollag, tydliga kurs- och läroplaner, tidigare betyg med fler steg och höjda krav på vem som får undervisa och sätta betyg. En ny lärarutbildning med djupare ämneskunskaper har startats.

Vad behövs framöver? Lärarna måste få fokusera på undervisningen och deras yrkesstatus behöver höjas. Om skolan inte kan attrahera kunniga och skickliga lärare går det inte att höja elevernas resultat. Föräldrar har ett ansvar att stödja sina barn i skolgången. Det behövs en attitydförändring där Sverige slutar att toppa Pisa-undersökningen i sena ankomster. Tidiga insatser behövs för att fånga upp barn som behöver extra stöd. Resurser behöver fördelas bättre efter elevers olika behov.

Tvåhundranittio kommuner som prioriterar olika kan inte fortsätta att ha ansvaret för skolans utformning. I vissa kommuner finns inte tillräckligt med resurser och kompetens. En del kommuner agerar till och med som bromsklossar. Ett exempel är att trots att det nu finns statliga pengar för att höja lärarlönerna låter vissa kommuner bli att ansöka om dessa pengar. De inför alltså inte de karriärtjänster som lärarna efterfrågar och som behövs så väl i skolan. Staten behöver åter ta huvudansvaret för skolan.

Resultatet i Pisa är ingen utvärdering av den nya politiken. Lösningen är inte att återgå till de metoder och attityder som under årtionden skapat nedgången. I stället manar detta till fortsatt kunskapsfokus och genomförande av påbörjade reformer. Då kan vi vända resultaten – från en skola som under lång tid försämrats till att bli en skola i världsklass.