Nu är det allvar. På riktigt. Lärarförbundet har under många år varnat för lärarbristen. Det har avfärdats, förminskats och setts som en partsinlaga. Nu är vi där. Lärarbristen är ett faktum och den ena larmsiffran överträffar den andra. Lärarbristen hotar grunderna i vårt samhälle.

Mitt i allt detta finns det så många som har behov av att tala illa om skolan. Varför? Bilden av den föråldrade, gammalmodiga skolan rullas upp. Där elever placeras i bänkrader, sitter där i 45 minuter och rings in med skolklockan efter rasten. Precis samtidigt raljeras det om en helt annan skola – flumskolan. Där finns ingen ordning, lärare har abdikerat och elever har keps (!) och mobiltelefoner på lektionerna.

Båda bilderna är falska, eftersom skolan är mycket mer komplex än så. Jag blir så upprörd å alla kollegors vägnar, då jag inte känner igen dagens skola i (främst) politikers beskrivningar. Jag blir upprörd för att kollegorna går till ett jobb varje dag med ambitionen om att göra undervisningen tankeväckande, spännande, utmanande och lärorik för varje elev. Det är en otjänst till alla lärare som vinnlägger sig om att ta till sig den senaste forskningen, diskutera den, värdera den och tillämpa den. Till er som förenklar och skapar en falsk bild av den svenska skolan har jag en uppmaning – sluta upp genast.

Vi behöver prata om det komplexa uppdraget som lärare har. Varje dag, från förskolan till vuxenutbildningen, ger oss nya utmaningar. Utmaningar som vi kan lösa om vi får rätt förutsättningar. Den största utmaningen för er som håller i besluten och pengapåsen just nu är att ordna så att vi har tillräckligt många kompetenta behöriga kollegor att dela ansvaret med.

Börja med att avsevärt förbättra arbetsmiljön för alla lärare.

För att höja statusen, som urholkats av nidbilderna under många år krävs att yrket har lön på rätt nivå så att det går att locka unga till en långvarig universitetsutbildning (3–5,5 år). Där återstår fortfarande en hel del, även om vissa kommuner, däribland Linköping, faktiskt satsat de senaste åren. Bra gjort, men vi är ännu inte i mål.

Dessutom behöver rätt förutsättningar finnas på plats. Tid för möte med varje barn och elev, utifrån deras förutsättningar, tid till planering och utvärdering/uppföljning av undervisningen vi gör. Tid till reflektion och kompetensutveckling. Städa bort all onödig byråkrati och granskning som inte leder till bättre lärande. Om ni är osäkra – fråga professionen, vi vet! Allt detta har en inverkan på effekten av en lärares arbete – vad eleverna faktiskt lär sig och bär med sig från skolan. Det är det vi kallar lärareffekten.

Det är dags för politiker att säkra rätt förutsättningar för lärarkåren och se till att skolan är den viktigaste frågan i valrörelsen. Det är lärareffekten som avgör vilken framtid vi kan få.

Åtgärder kan inte vänta – de måste på plats omgående.

Sandra Wahlström

ordförande, Linköpings lokalavdelning, Lärarförbundet