Allt oftare i debatten kan man höra krav, framför allt från vänsterhåll, om att Alliansen och Anna Kinberg Batra ska svara på frågan om huruvida vi kommer att göra oss beroende av Sverigedemokraterna efter nästa val. Stefan Löfven själv sade i dagarna att han självmant inte kommer att avgå även om Alliansen blir större än de rödgröna. Det är inga ord man förväntar sig att få höra av en statsminister i en västerländsk demokrati. Istället för att bekymra sig för hur Alliansens regeringsunderlag ser ut borde han bekymra sig över sitt eget.
Utan aktivt stöd av Vänsterpartiet hade inte Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunnat regera. Faktum är att Vänsterpartiet har ett stort inflytande på regeringens politik vilket märks tydligt av de budgetförhandlingar som varit. Kritiken mot Sverigedemokraterna baseras på deras historia och inte längre på migrationspolitiken som de andra partierna till stor del har tagit efter sedan förra höstens flyktingkris. Visst, Sverigedemokraterna har ett mörkt förflutet, men det har även Vänsterpartiet. Det parti som Löfven lutar sig emot har i själva verket en hel del blod på händerna.
Vänsterpartiets band till Sovjetunionens kommunistiska parti ända till dess sammanbrott är väl kända. De skickade telegram till varandra, den tidigare vänsterledaren CH Hermansson deltog och höll tal på Stalins begravning och pengar från Sovjet finansierade Vänsterpartiets högkvarter på Kungsgatan 84. Vänsterpartiet, tidigare Vänsterpartiet Kommunisterna och innan dess Sveriges Kommunistiska Parti, stod alltså Stalinregimen mycket nära – en regim med tiotals miljoner människors död på sitt samvete.
Partiet har på senare år försökt att tvätta bort sin smutsiga historia och gjort ett halvhjärtat försök att göra upp med sitt förflutna. För mig med estlandssvenska rötter och som är uppvuxen med berättelser om hur släkten flydde över Östersjön i båtar undan för det sovjetiska förtrycket är det inget annat än ett hån att detta parti är en del av regeringsunderlaget i Sverige.
För att återgå till diskussionen om regeringsbildning efter nästa val är jag själv av uppfattning att om Alliansen blir större än de rödgröna måste vi till varje pris försöka få genomslag för moderat politik – det är vår skyldighet gentemot väljarna. Det kan vi bara få om statsministern heter Anna Kinberg Batra. Om Sverigedemokraterna passivt ger stöd och utan att vi förhandlar med dem stödjer en moderat statsminister i omröstningen – då ska vi ta chansen att ta regeringsmakten.
Nästa gång vänstern försöker kleta Sverigedemokraterna på oss och göra dem till våra vänner på grund av passivt stöd – låt oss då påminna Löfven om vilka kompisar han har genom sitt aktiva samarbete med Vänsterpartiet.
John Weinerhall
distriktsordförande Moderata Ungdomsförbundet Östergötland