I dagarna kommer regeringen att fatta beslut i frågan om försäljningen av Vattenfalls brunkolstillgångar i Tyskland. Tillgångarna motsvarar utsläpp på 1,2 miljarder ton koldioxid vid förbränning. Det är 24 gånger mer än Sverige som helhet släpper ut på ett helt år idag. Detta är därför ett unikt tillfälle för regeringen att visa att man menar allvar i sitt ansvarstagande för framtida generationer!

De globala koldioxidutsläppen är redan idag av sådan omfattning att människor runt om i världen påtagligt drabbas av effekterna av klimatförändringarna. Datorsimuleringar som bland annat görs vid Linköpings universitet, Institutionen för datavetenskap, visar på att koldioxidutsläpp och annan pågående förstöring av livsbetingelser sammantaget allvarligt försämrar människans livsvillkor och i många samhällen människors möjlighet till överlevnad om cirka 50–100 år. Simuleringarna visar att kraftfulla åtgärder, bland annat omfattande minskade utsläpp av koldioxid, behöver vidtas så snart som möjligt.

Sveriges beslut kan sätta tonen för det globala klimatarbetet. Genom att besluta att Vattenfall inte får sälja sina kolgruvor i Tyskland, utan istället ska fasa ut både gruvor och kolkraftverk till 2030 – i dialog med den berörda delstatsregeringen och berörda lokalsamhällen – skulle Sveriges regering bidra till att 1,2 miljarder ton koldioxid aldrig släpps ut i atmosfären.

Vattenfalls vision är att bli klimatneutralt till 2050, det vill säga att då inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Den 18 april i år tecknade företaget avtal om försäljning av sin brunkolsverksamhet till det tjeckiska bolaget EPH. På så vis minskar Vattenfall sina koldioxidutsläpp med cirka 70 procent jämfört med 2015. Men utsläppen försvinner naturligtvis inte, och de människor som idag drabbas av Vattenfalls koldioxidutsläpp riskerar alltså att i morgon att drabbas av EPH:s koldioxidutsläpp.

Den 22 april, bara dagar efter att det av staten helägda Vattenfall tecknade avtal med EPH, skrev Sverige under Parisavtalet. Ett övergripande syfte med detta är att finansiella flöden i världen ska främja en utveckling med låga utsläpp av växthusgaser. Då Sverige har undertecknat Parisavtalet är vi skyldiga att inte handla i strid med dess mål och syfte. Så medan svenska staten med den högra handen under högtidliga former skriver under åtaganden om koldioxidminskningar och stöd till fattigare länder att anpassa sig till klimatförändringar, kratsar den svenska statens vänstra hand upp brunkol som säkerställer framtida koldioxidutsläpp. En avancerad form av dubbelmoral!

Människor som lever i fattigdom är mest sårbara för klimatförändringarnas effekter eftersom de har sämre förutsättningar att anpassa sig till förändringar och att återhämta sig efter katastrofer – samtidigt som de bidrar minst till växthusgasutsläppen. Världens rika länder har förbundit sig att gå före i klimatarbetet – att sälja kolet och därmed skjuta över ansvaret på någon annan är motsatsen till att visa ledarskap. Brunkolen bör stanna i marken, och vi uppmanar Östergötlands riksdagsledamöter från alla partier att ta ställning mot en försäljning.

Peter Fritzson

professor, Institutionen för datavetenskap, LiU

Pether Nordin

ordförande, Diakonia