Internationellt lyfts flerspråkighet som en allt viktigare kompetens i vår tid av globalisering. En funktionell kompetens i två främmande språk är också en av EU:s åtta nyckelkompetenser. Men i Sverige är resultatet av språkstudierna skrala och motivationen för att läsa språk utöver engelska lägre än i övriga Europa.

En orsak till ointresset är nittiotalets språkreform som gjorde språkstudierna frivilliga. Särställningen som det enda frivilliga ämnet i grundskolan har medfört en annan särställning – det enda skolämne vars nytta och värde är föremål för diskussion. En annan orsak till språkens särställning är att språkkunskaper av hävd har uppfattats som något som bara är av intresse för en intellektuell elit. I dagens krympande och kulturellt sammanvävda värld, är den synen på språkstudier och språkkunskaper ett slöseri.

Den svenska språkkrisen har många negativa konsekvenser. Den som uppmärksammats mest, är att näringslivets behov av språkkunskaper inte tillgodoses, de minskade exportmöjligheter och den nackdel på den internationella marknaden våra bristande språkkunskaper medför.

Men språkkunskaper påverkar även våra attityder. Att lära sig ett nytt språk öppnar dörrar till nya kulturer och till att utvecklas som individ. I vårt mångkulturella land ger flerspråkighet bättre förutsättningar för integration och tolerans inom landets gränser. Den interkulturella förståelse som flerspråkighet ger, ökar samtidigt våra förutsättningar att bejaka globaliseringen.

Språkkunskaper ger också tillgång till den internationella arbetsmarknaden och till internationella studier. Det här är en viktig drivkraft och möjlighet för våra ungdomar och även en ventil för vår svenska arbetsmarknad.

Flerspråkighet förefaller även ha en gynnsam effekt på skolresultaten i stort. Av de tio länder som placerar sig på topp är majoriteten länder där man satsar på språk. Finland, Hong Kong, Singapore, Canada och Schweiz är alla flerspråkiga länder. I Korea lär sig barnen tre språk i skolan och holländarna är antagligen den mest språkkunniga befolkningen i Europa. Att kunna tre språk är en självklarhet i många länder. Så borde det vara även i Sverige.

Den insatsen räcker emellertid inte. I början av nittiotalet kunde svenska elever välja tre främmande språk redan i grundskolan. För den språkintresserade fanns möjligheten att både fortsätta med de tre föregående och att välja ytterligare ett språk på gymnasiet. I dag har det tredje språket försvunnit på högstadiet. På gymnasiet är möjligheten att välja ytterligare främmande språk begränsad till humanistiskt program och till skolor med internationell inriktning. I vuxenutbildningen erbjuds idag sällan språk utöver engelska. Istället är det universiteten som idag erbjuder nybörjarundervisning i språk.

Som nation har vi behov av språklig spetskompetens. Vi behöver tolkar, översättare, forskare, författare, ekonomer, ingenjörer och jurister som behärskar flera språk på en högre nivå.

Därför behöver språken börja läsas redan i skolan och inte som nybörjarspråk på universitetsnivå.

Nyttan av att lära sig språk sträcker sig från näringslivets behov och skolans kunskapsresultat till individens frihet, försörjningsmöjligheter och kommunikativa utveckling.

Alla elever borde läsa ett andra främmande språk i grundskolan. Elevernas rätt att lära sig fler språk på gymnasiet och på Komvux bör också stärkas.