Intresset för komplementär/alternativ medicinska behandlingar har de senaste åren ökat i Sverige och hela västvärlden. Komplementära metoder förekommer i dag inom samtliga landsting då efterfrågan från patienter har ökat. Många tror att området kommer att få allt större betydelse i framtiden. Samtidigt betonas vikten av ökad forskning eftersom de komplementära metoderna ofta är bristfälligt vetenskapligt dokumenterade. Enligt lag ska Svensk sjukvård vila på vetenskap och beprövad erfarenhet (SKL). Detta måste tillgodoses.

Att definiera begreppet komplementära/alternativ medicin är inte helt enkelt. Vissa metoder betraktas både som komplementära och icke komplementära, beroende på i vilket sammanhang de används.

Den tydligaste definitionen för komplementär medicinen kan sannolikt vara att det handlar om terapiformer som inte ingår i de skolmedicinska utbildningarna och som inte är upptagna av den etablerade hälso- och sjukvården, eftersom lagen definierar utifrån vilka som tillämpar metoden. Även om det finns ett intresse för att pröva olika alternativa metoder inom landstingen, är det svårt att försvara sin ställning, eftersom hälso- och sjukvården grundar sig på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi tycker att behandlingar som inte grundar sig på vetenskapliga resultat ska prioriteras bort. Det är av stor vikt att patienter i dagens sjukvård får vård som är säker och dokumenterad. Man vet från ett antal studier att alternativa metoder ger biverkningar som exempel infektioner. Då måste det finnas ett tydligt juridiskt stöd där legitimerad personal är ansvarig, så är det inte i dag. Kostnader för alternativ behandling kan vara stor, här behövs förtydligande. Det finns inga riktiga riktlinjer från Socialstyrelsen eller SBU som varken kan rekommendera eller avråda tillämpningen av komplementär medicin eller behandlingar inom vården.

Trots motstånd från medicinskt håll kan man konstatera att den komplementära medicinen har haft och säkerligen kommer att ha visst inflytande på utvecklingen inom hälso- och sjukvårdsområdet i Sverige. I maj 2002 presenterade Världshälsoorganisationen, WHO, en strategiplan där man uppmanade medlemsländerna att i sin hälso- och sjukvård verka för en ökad integration mellan den västerländska medicinen och alternativ medicin. USA och flera europeiska länder har de senaste åren gjort större satsningar på forskning om alternativ och komplementär medicin.

Vi tycker att det är hög tid för Socialstyrelsen att titta närmare på detta växande område och på ett vetenskapligt sätt lägga fram rekommendationer om något av detta överhuvudtaget kan tillämpas inom hälso- och sjukvården.