Grundskolans uppgift är bland annat att förbereda ungdomarna för livet som vuxna medborgare. I det ingår deltagande i arbetslivet som en omistlig del. Längre tillbaka i tiden kom ungdomarna in i arbetslivet vid unga år och de fick både sin utbildning och fostran där. Nu finns ungdomarna kvar längre i utbildningssystemet och många etablerar sig inte i arbetslivet förrän i 25–30-årsåldern. Färre än förr får dessutom möjlighet att lära känna arbetslivet genom ferie- och extraarbeten.
Det ställs därmed större krav än tidigare på skolan att bidra till ungdomarnas insikt i arbetslivets villkor. Till den uppgiften finns i skolan en yrkesgrupp, studie- och yrkesvägledarna, med en särskild högskoleutbildning. Det är nödvändigt att de ges tid för att kunna lösa sitt uppdrag tillsammans med övrig personal i skolan, främst lärarna. Tyvärr har den tiden tenderat att minska med åren.
När skolan var statlig fanns det noga angivit i föreskrifterna hur stora resurser som skulle gå till syo-konsulenternas tjänster, som var yrkesgruppens benämning då den kom i början av 1970-talet och då fanns tillsammans med yrkesvalslärarna.
Det fanns även ett ambitiöst program för den praktiska yrkesorienteringen, pryon, som den då hette. Det omfattade 2 veckors pryo i årskurs 9, som föregicks av 3 studiebesök på olika typer av arbetsplatser i årskurs 8. På det här sättet gavs ungdomarna en bra inblick i arbetslivet. Pryo-platserna ackvirerades i stor utsträckning av tjänstemän på arbetsförmedlingen. Arbetsmarknaders parter, LO och SAF, visade stort intresse för verksamheten och gav i det då fördigitala samhället, ut skrifter och broschyrer som handledning och inspirationskällor.
Vad finns det då i dag kvar av detta utmärkta system? När det gäller praon, som verksamheten numera heter, så finns det snart ingenting alls kvar av den. Kommunerna får själva avgöra dess nödvändighet. Och eftersom det inte alltid har varit så lätt att hitta prao-platser, så har många kommuner tyvärr gett upp!
Vad blir det då kvar av ungdomarnas möjligheter till kunskap om arbetslivet? Ja, egentligen ingenting, annat än det som överfört skulle kunna betecknas som ”torrsim”! Jag tycker inte att det är värdigt en skola med ambitionen att vara framåtsyftande att erbjuda ungdomarna enbart detta.
Jag hoppas att Linköpings grundskolor inte skall gå i den riktningen utan att de tvärtom tar krafttag för att återupprätta praons roll i undervisningen och att de ger studie- och yrkesvägledningen nödvändiga resurser för att kunna lösa sitt uppdrag, nämligen att ge ungdomarna en bra bild av arbetslivet. Egentligen tror jag att det behövs ett rejält handslag mellan skola, näringsliv och arbetsmarknadens parter för att kunna åstadkomma detta.
Vi skall väl ändå inte behöva säga att ”det var bättre förr”!