När jag häromdagen hämtade ut min medicin såg både förpackningen och innehållet annorlunda ut än förra gången. "Men det är exakt samma läkemedel som tidigare fast från en annan och billigare tillverkare" intygade damen på apoteket.

När det gäller våra livsviktiga mediciner kan man således få exakt samma preparat med samma innehåll och samma kvalité från olika tillverkare till olika pris. Att det fungerar beror på att de som upphandlar läkemedlen ställer mycket preciserade kvalitetskrav och gör noggranna produktuppföljningar.

Principiellt sett är det ingen skillnad när det gäller upphandling av vård och omsorg. Det handlar om en uppgörelse mellan två parter - beställare och leverantör.

Storleken på vårdföretagens vinster handlar därför i grunden om beställarens, kommunens eller den enskilde vårdtagarens, förmåga att tydligt precisera sina kvalitetskrav och se till att man verkligen får det man betalar för. Det kräver inga nya lagar.

Många kommuner har inte levt upp till detta. Otydligt formulerade kvalitetskrav, bristfällig uppföljning och för storskalig upphandling har gjort det möjligt för vårdföretagen att göra onödigt stora vinster. Alla stora aktörer på en konkurrensutsatt marknad måste ta sitt ansvar för att vårda marknaden. Kommunerna har ofta försummat detta. Små enskilda, kooperativa eller personalägda företag har haft svårt att delta i anbudsgivningar där kommunerna gjort för storskaliga upphandlingar.

Att få insyn i vårdföretagen i de delar som finansieras med offentliga medel är fullt möjligt redan i dag genom att ställa krav på detta som ett villkor vid upphandling.

Mycket av det som Stefan Lövdén och (S) säger sig vilja göra för att förhindra det man kallar oskäliga vinster hos vårdföretagen går således redan i dag att åstadkomma. Är man bara beredd att utnyttja de möjligheter som finns är risken liten för att det uppstår några oskäliga vinster.

Att utlandsbaserade riskkapitalbolag som ägare till en del vårdföretag kan smita undan skatt genom att ta ut orimligt höga låneräntor av dessa, som man sedan gör avdrag för, är en helt annan fråga som handlar om skatteplanering och inte har särskilt mycket att göra med vilken typ av verksamhet man bedriver. Här har dock regeringen redan initierat en välmotiverad lagändring.

Den konkurrens vi på senare år sett inom vården och omsorgen har bidragit till såväl bättre kvalité som lägre kostnader. Låt oss därför fortsätta på den vägen och ta vara på de möjligheter till förbättringar som redan finns.