Ordet fritt En gammal människas situation i dag. Åttio år, sjuklig och behöver hjälp. Har levt ett strävsamt liv, har ett gammalt hus och en slant på banken. Den förväntade återstående livstid uppskattas till ett par års tid. Dessutom börjar hen bli trög och smått förvirrat. Vad händer och vilka omprioriteringar görs? Mysiga ålderdomshem finns inte längre, kommunen måste spara, man vill att du bor hemma med hemhjälp. Vadå sälja huset? Vart ska du bo? Vet du inte att vi har svår bostadsbrist i Sverige? Du avpersonifieras. Du är inte ”Anna i Hultet” eller Anna Sjöö, du blir brukare 2368. Då väcker du inga känslor när du pressas in i din statistiska fålla.

Maten kommer en gång i veckan, värms i mikrovågsugn som du har svårt att hantera. Hemhjälpen får bara utföra saker förknippade med dina personliga behov, inte putsa fönster eller klippa gräsmattan. Personalen (avpersonifierat) kan inte komma tidigt med stödstrumporna. Alla vill ha strumporna på klockan åtta. Fortsättningsvis svarar jag för mig själv. Jag heter fortfarande Torsten och kallas ”Gammeldansken”. Vill vara fri, göra vad jag vill när jag vill hur jag vill. En öl en sommardag och en sill till snapsen är bra. Eller dela en burk surströmming med änkan Johanna? Hon dricker rödvin till, tycker det är gott. Var osäker om det är pingst nu eller nästa vecka, det blir snaps med sill båda helger. Det får jag inte på förvaringshemmet.

Visst är det småskitigt hos mig, men du behöver inte komma in. Glömsk är jag, så det finns timer på spisen, trygghetslarm, hela köret. Men vissa av personalen fuskar, ingen kontrollerar att de utför sitt arbete korrekt, då luktar det mellan stortårna. Jag har en identitet och min frihet. Det mister jag om jag flyttar till något äldreboende.