Insändare Dagens ros till alla apotekare som gör ett professionellt jobb och som förhåller sig inom ramen för deras yrke och inger förtroende hos patienter och vårdgivare, men det finns möjligheter för förbättring på flera håll. Man måste till exempel vara medveten på att vi läser av andras kroppsspråk, och det är inte ovanligt att patienterna berättar för oss förskrivare att ”hen lyfte på ögonbrynen när hen såg det du hade skrivit ut”.

Detta gör inte så mycket om patienten ändå tar ut och använder sin medicin, men det blir en annan sak när kroppsspråket fördröjer eller förhindrar en behandling.

Ännu värre när de berättar att ”apotekaren tyckte att det var en konstig medicinering jag hade” eller ”de undrade varför jag hade fått denna medicin”. I en del fall har detta lett till bortkastade resurser. Ett besök hos förskrivaren som var planerad som uppföljning blir helt meningslöst eftersom patienten tog ut medicinen men vågade inte använda den. Det innebär ett nytt besök eller kontakt för uppföljning och en tid som gick till spillo och som kunde använts till någon eller något annat.

Den enskilde har också rätt till att välja en medicin som hen känner sig trygg med, även om hen själv väljer att betala skillnaden. Vi som följer upp egna patienter har inte sällan varit med om att samma medicin från ett annat fabrikat kan påverka patienten på ett oväntat sätt, antingen upplever de sämre effekt eller så får de biverkningar de inte haft på samma medicin tidigare. Det händer inte så ofta men det händer, och personligen väljer jag att lita på mina patienter. Inom vården är resurserna begränsade och vi alla försöker undvika onödig administration.

Nu när apoteket har privatiserats och utsatts för konkurrens har jag själv haft funderingar på att etablera kontakt med ett par apotek jag kan hänvisa mina patienter till, men förhoppningsvis kan man framöver lita på att oavsett apotekskedja patienterna kan få ett professionellt bemötande oavsett var de hämtar sin medicin.

Carlos Valladares

hjärtspecialist