Insändare Har med intresse läst om alla sexuella övergrepp och trakasserier, t.o.m. våldtäkter i ”publikhavet” som sker på Bråvalla och andra musikfestivaler. Så får det såklart inte vara.

Emellertid: jag var på Bråvalla på fredagskvällen, till halvett-tiden på natten. Jag stod nära scenen, mitt i publikhavet. Det enda jag såg omkring mig var glada och upprymda människor. Hur kan någon våldtas i den miljön? Det skulle kräva en organisation och planering som jag finner osannolik.

V.b. alla trakasserier, övergrepp och tafsningar såg jag inga. Jag tror visst att sådana förekommer. Men: jag hade också litet funderingar när jag såg en mig närstående ung kvinna göra sig i ordning för kvällen. Kort sagt: många klär sig som om de skulle gå på disco. Om de i stället klädde sig i snickarbyxor och fleecetröjor skulle problemet inte finnas.

Artikelbild

| Arkivbild.

Nu vet jag precis vad alla kommer att säga. Självklart skall alla unga kvinnor kunna gå på musikfestivaler och vart som helst klädda som de vill, utan att bli våldtagna eller ens oönskat tafsade på.

Detta är en rätt som alla har. Men min man, 79 år, säger att han självklart skall kunna gå en krogrond på Kungsgatan en lördagskväll och dricka sig litet berusad, och lulla hem vid tvåtiden på natten på runda fötter. Men om han då skulle bli nedslagen och rånad skulle han nog få höra att hur dum kan man bli, och tycka det själv.

Det gäller alltså att göra en viss riskbedömning och agera därefter. Man kan inte bara utgå från hur det borde vara. Till dess att man är framme vid detta idealtillstånd får man försöka anpassa sig litet efter hur det faktiskt är.

Själv tycker jag att unga kvinnor verkar litet hjälplösa, måste jag säga. När jag var ung bar sig pojkar och män sällan så svinaktigt åt, men om och när de gjorde det reagerade vi.

För de pengar man betalar för att gå på Bråvallafestivalen borde arrangörerna ha råd att ge varje kvinnlig deltagare som önskar det en liten batong att klippa till tafsande händer med.