Insändare En gång för länge sedan när jag läste svensk statskunskap under Olle Nyman i Uppsala pekade han på den gamla sanningen i politiken, att en majoritet alltid måste vara beredd att försättas i minoritet och att följaktligen det var viktigt att majoriteten behandlade minoriteten som den själv önskade bli behandlad i minoritetsställning. Undrar om våra politiker tänker på detta? Troligen inte, då det man verkar syssla med nu kan betecknas som politisk mobbning. Allt medan våra nordiska grannar som vanligt undrar vad vi håller på med.

Man må tycka vad man vill om SD, men det går ej att förneka att de i vissa frågor hela tiden varit mer klarsynta än de ”gamla” partierna, som blundat och trott, att de då kunnat se verkligheten. Som trott, att talar man inte med ett parti, så försvinner röstunderlaget. Som ansett, att lyssnar man inte så kommer åsikterna att dö.

Alltmedan väljarna i ökande skaror i val efter val ökat på SD:s siffror. Och dessa väljare lär framförallt S och M få svårt att återfå – rasister med mera som de som tyckt som SD kallats.

Den enda politiker som i dagsläget tycks vara något klarsynt är KD:s partiledare. Är man säker och trygg i sin uppfattning och tror på sig själv kan det enligt henne aldrig vara oklokt att tala med någon.

Så väl tänkt. Det är ju genom samtal och inte genom utfrysning som demokratin lever och utvecklas.

Så L och C, som nu tycks vara de mest rakryggade tennsoldaterna, borde fundera över hur många fler SD-röster de genererar denna vecka.

C Weinhardt

fil mag