Ordet fritt I Corren den 13 april fanns införd en artikel med rubriken “Abortvägrare förlorar i rätten”. Artikeln handlar om barnmorskan Ellinor Grimmark som nekats anställning av Region Jönköping sedan hon förklarat sig ovillig på grund av samvetsskäl att medverka vid aborter, och delvis på grund av att hon låtit sig intervjuas av ortstidning om sitt samvetsskäl. Artikeln handlar även om Arbetsdomstolens dom i målet mellan barnmorskan och Region Jönköping.

Att en svensk domstol dömer till förmån för en högre instans mot den lilla människan är inte så ovanligt. Det anmärkningsvärda är emellertid att en domstol i Sverige som skall vara ett demokratiskt land dömer den lilla människan utan att beakta vare sig frågan om samvetsfrihet, religionsfrihet eller yttrandefrihet vilket var kärnfrågorna i målet. Trots att samvetsfriheten finns med i den svenska abortlagstiftningen väljer tydligen ändå domstolen att anse att barnmorskans ställningstagande kan inskränka på aborträtten. Jag har ju inte läst domen utan håller mig enbart till den kungjorda domen.

Barnmorskan döms nu att betala Region Jönköpings rättegångskostnader på 925 000 kronor för tidigare rättegångar samt även regionens kostnader på 606 000 kronor till Arbetsdomstolen, kostnader som skulle kunna få förödande konsekvenser för den lilla enskilda människan om nu inte en stark internationell kristen organisation som vill verka för en motsvarande rätt till samvetsfrihet i Sverige som man har i Norge och en del övriga länder i Europa hjälpt till. Pengar har även strömmat in från ett antal frivilliga kristna och även andra godhjärtade personer. Sannolikt kommer domen att överklagas till Europadomstolen som ytterst har att bevaka att de grundläggande mänskliga rättigheterna där samvetsfrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet ingår.

Det mest ledsamma med den här domen är dock inte de höga rättegångskostnaderna utan det är de signaler den ger att aborter, avkortande av ofött människoliv, är legitimt som ersättning för preventivmedel. Vårdförbundet anser tydligen inte att ofödda barn är människor, utan dessa samhällets minsta av minsta ingår inte i människor inom hälsovården. Man får gå tillbaka ända till före 1100-talet för att finna motsvarande cynism då de som ville vara kristna i det blivande Sverige fick betala för att slippa delta i offrandet, dödandet, av både människor och djur som sedan upphängdes i träd.

Sigvard Henriksson