Ordet fritt För en tid sedan såg jag en man i Corren som planterade en ek, köpt av kommunen med tillhörande minnesplakett på en stolpe. Här har Linköpings kommun en chans att hugfästa minnet av de berömda orgelmästarna Jonas Wistenius och Pehr Schiörlin genom att på lämplig plats i staden gräva ner en ekplanta och sätta upp en skylt framför med tydlig text på en metallplatta, så att alla som går förbi kan stanna och läsa vad minneseken är uppsatt för.

Jag föreslog 2015, Schiörlins 200-årsminne, i ett medborgarförslag att kommunen skulle åstadkomma ett minnesmärke, men det blev inget av.

Varför en ekplanta? Jo, ekvirket användes av orgelbyggarna i väderlådan, orgelns hjärta, så vi kan förmoda att de fann virke i eklandskapet söder om Linköping till sina många orglar, byggda här från 1740 till 1815. Här kan nu kultur-och fritidsnämnden och stadsarkivarien agera och finna en lämplig plats för ett minnesmärke, till exempel i S:t Larsparken, vid Farbror Melins torg, i Trädgårdsföreningen eller i Gamla Linköping. Nu finns det tydligen gott om ekplantor, och skyltar kan präglas med en text som jag eller stiftsantikvarien kan ange.

Jag har talat vid kommunekolog Anders Jörneskog. Så det är lätt ordnat – tala vid honom! Linköpings kulturansvariga kan aldrig avvisa denna begäran.

Det är en självklarhet att synliggöra och manifestera den betydelsefulla östgötska orgelbyggeritraditionen. Det är en skyldighet med tanke på vårt rika kulturarv, och kan vara en parallell till det Eivor Prestby så träffande skrev häromdagen då hon efterlyste ett minnesmärke på Hospitalstorget, när utgrävningarna där är avslutade. Historien måste göras levande!

Sven O Linge

f d lärare och kantor