Insändare Den 14 maj 1968 klockan 16 utropades i Tel Avivs museum staten Israels självständighet av David Ben Gurion. Dagen efter att staten utropats gick grannländerna till attack. Det var starten på det som i Israel kallas frihetskriget. Resultatet blev stora landvinningar för den nya nationen trots att det var fem arabiska stater som anföll landet med överlägsenhet i vapen och trupper.

Sedan dess har Israel varit ett land i krig många gånger för att försvara sin frihet. Idag hotar Iran med förintelse av den judiska staten och samma budskap ger Fatah och Hamas.

Araberna tackade nej till en egen stat 1948 och har använt sin aggression för att framställa sig själv som oskyldiga offer för en västlig kolonialmakt. Genom att ge världen en förfalskad bild av historien har de vunnit stora delar av världens sympati. Där spelar FN en skamlig roll genom att ge en negativ bild av staten. Olika FN-organ antar negativa resolutioner mot landet.

När vi idag läser tidningarna hur palestinska aktivister i Gaza försöker riva stängslen mot gränsen till Israel och tåga mot Jerusalem förstår vi att landet och folket hela tiden måste försvara sin demokrati och sin frihet. Media ger också en ensidig bild av konflikterna och vill inte förstå landets utsatta situation.

Världen borde fira ihop med Israel eftersom nationen på ett mirakulöst sätt har lyckats försvara sin frihet mot både yttre och inre fiende. Särskilt Sverige med Margot Wallström i spetsen som har chansen att förbättra relationen med landet. Regeringen Löfven har många gånger tagit ställning mot landet trots landet till skillnad mot sina grannländer står upp för frihet och jämlikhet. Det är en moralisk kollaps som präglar svensk utrikespolitik.

Idag är Israel ett modernt och öppet samhälle som garanterar mänskliga rättigheter för alla sina medborgare oavsett etnicitet.

Det moderna Israel med sin högteknologi och innovationer har bidraget till utveckling både bland rika och fattiga länder. Med världens högsta procentuella andel av ingenjörer och forskare har detta varit möjligt. När det gäller vården har israelisk vård lyfts fram som modell i Stockholm och utan de innovationer från Israel skulle vi i Sverige inte kunna ha den moderna vård som vi har.

Israel har naturligtvis också som andra industriländer stora sociala problem med ortodoxa judar och araber och invandrare från Etiopien som har svårt att få fotfäste i ett modernt samhälle.

Den som säger något gott om Israel kan göra det frimodigt för Israel är värt att fira. Precis som vi i Sverige firar vår nationaldag med både problem och glädjeämne.

Alf Lindgren