Efter att ha upplevt en höst där alla partier och myndigheter överträffat varandra i att vältaligt lova att nu var det dags för en rejäl höjning av pensionen åt dem som skapat vårt lands välstånd – står man nu med en rejäl sänkning av pensionen! Och efter kontakter med myndigheter och många krystade förklaringar, inser man att förklaringen är att myndigheterna inte heller tidigare visste vilka beslut man fattade, och vilka konsekvenser de skulle få.

Den enda trösten är att man inte är ensam förlorare. Hundratusentals pensionärer födda före 1938 har hamnat i samma fålla.

Att ändra felaktiga beslut är en utopi, som i varje fall tar åtskilliga år att åtgärda. Det får inte 80-åringar uppleva.

En snabbare kompensation vore att tillstyrka det förslag, som nu pensionärsföreningarna för fram: Att Linköpings kommun – där idéer blir verklighet – liksom så många andra kommuner bör erbjuda pensionärer fri resa på stadstrafikens bussar. Man kunde ur rättvisesynpunkt börja med dem över 80 år, vilka ju råkat mest illa ut.

Fria bussresor skulle också betyda en möjlighet för dem att ta del av kulturutbudet vid Konsert och kongress samt biblioteket. Chansen att hitta en parkeringsplats för bil i närheten av de lokalerna är omvittnat obefintlig.

84-åring

tidigare kommunalanställd