Replik pĂ„ âDĂ„ hĂ€ngde Billström löstâ, 16/5.
Widar Andersson skriver den 16 maj som sĂ„ ofta en intressant krönika, denna gĂ„ng om varför Moderaterna 2013â2014 inte gjorde rĂ€tt i migrationsfrĂ„gorna. Widar Ă€r en person som jag respekterar, han Ă€r ofta resonerande och har fĂ„ ideologiska skygglappar. Men i denna krönika missar han dock inspelen frĂ„n en av huvudspelarna vid den tidpunkt (2013) som Widar Andersson refererar till: de frĂ„n landets nuvarande statsminister Stefan Löfven. Dessa utgör nĂ€mligen viktiga exempel pĂ„ varför diskussionen inte kunde eller fick föras pĂ„ ett sĂ€tt som medgav nĂ„got manöverutrymme.
För det var ju sĂ„, att samtidigt som diskussionen om inriktningen pĂ„ landets asyl- och migrationspolitik pĂ„gick sĂ„ satte Stefan Löfven mycket tydligt ribban, inte minst i sin och Socialdemokraternas respons pĂ„ den sĂ„ kallade volymdiskussionen. Internet glömmer som bekant inte och sĂ„ hĂ€r skrev oppositionsledaren Löfven pĂ„ Facebook dĂ„, i mars 2013: âNu har man pekat ut en av samhĂ€llets mest utsatta grupper: de mĂ€nniskor som söker skydd frĂ„n krig, terror och förtryck. De gör det med ett avhumaniserande sprĂ„k, dĂ€r mĂ€nniskor pĂ„ flykt frĂ„n krig beskrivs som âflödenâ och âvolymerâ. Det Ă€r oanstĂ€ndigt.â
OanstĂ€ndigt Ă€r ett starkt ord i politiken. Normerande i sin tyngd. JĂ€mför detta med 2016 Ă„rs diskussion dĂ„ statsministern Löfven i Expressen den 14 mars sĂ€ger: âMitt besked till svenska folket Ă€r att vi inte ska tillbaka till situationen vi hade i höstas. Vi mĂ„ste ha en mottagning som innebĂ€r att vĂ€lfĂ€rden fungerar för alla. Vi mĂ„ste ha samma nivĂ„ som alla andra.â NĂ„gon skulle sĂ€kert tala om eftertankens kranka blekhet. Min uppfattning Ă€r att Stefan Löfven kraftfullt bidrog som oppositionsledare till den beryktade Ă„siktskorridoren och att detta skedde högst medvetet. Samt att han som statsminister övergav denna linje för att ersĂ€tta den med i grunden samma begreppsapparat och politiska inriktning som han tidigare avfĂ€rdat som oanstĂ€ndig.
Widar Andersson undrar slutligen varför Moderaterna dÄ hamnade snett, nÄgot som partiet nu tydligt tagit tag i och ocksÄ visar i praktisk politik och med genomförbara förslag. Men den rimligare frÄgan borde ha varit: Varför hamnade hela den svenska debatten under sÄ lÄng tid snett? Varför klarade vi inte av att föra en migrationspolitisk diskussion i nÄgot annat Àn tvÄ tonlÀgen: i falsett eller i dunkel bas? Varför förde Socialdemokraterna slutligen en migrationspolitik som bÀddade för 2015 Ärs enorma inströmning? Samtliga frÄgor förtjÀnar nog en mer djuplodande krönika.
Tobias Billström (M)
förste vice talman, Sveriges riksdag
Widar Andersson svarar i sin krönika i lördagstidningen.